Att vara kär

Processutbildningen Att vara kyrka är en utveckling av Att leda ideella.Den riktar sig till församlingar som önskar utveckla sitt arbete med delaktighet och ideellt engagemang. Syftet är att deltagarna ska rustas med kunskap och strategier för att kunna bära och leda ideella, förtroendevalda och anställda medarbetare som tillsammans ingår i en arbetsgrupp för det lokala ... ”Jonas” vill vara anonym eftersom att han upplevde de ansvariga bakom sexsajten som hotfulla. Foto: Skärmdump. Jonas lurade män på sexsajt – tjänade 1 kr per meddelande. Att vara olyckligt kär inte är inte roligt och förmodligen mår du inte bra just i denna stund, men genom att göra roliga saker, tänka på annat, försöka umgås med personer som gör att du mår bra och som du är lycklig med, kommer att hjälpa dig ta dig vidare, kanske möter du din stora kärlek på någon fest med dina vänner. Men när du är kär, åh när du är kär så tror du att du kan vara dig själv och du beter dig på så vis också. Sann kärlek innebär faktiskt att du kan vara dig själv när din partner är närvarande. Du kan berätta absolut allt för dem, dina djupaste hemligheter och känslor, utan att känna dig som att du blir granskad och bedömd Att den oftast håller i 18 månader är något som forskarna förklarar med evolutionen – då hinner vi nämligen vara med personen tillräckligt länge, och ha sex tillräckligt många gånger, för att kunna skapa en avkomma. Att vara kär kan kännas på olika sätt olika gånger. Det brukar kännas på ett annat sätt när du har varit kär ett tag, än i början. Det kan kännas spännande och pirrigt. Du kan känna dig pigg, modig, lycklig eller lugn. Du kanske fantiserar mycket om personen du är kär i. Du kan få svårt att tänka på något annat. Att vilja vara nära personen du dejtar kommer ofta naturligt. Men när du drivs framåt av viljan att veta allt om personen, att 'bonda' på ett djupare plan, skvallrar det om hetare känslor. Personer som upplever förälskelse uppvisar exempelvis en ökad aktivitet i de så kallade belöningsregionerna där dopamin regerar. Ibland är det jobbigt eller smärtsamt att vara kär. Det kan kännas så utan att du vet varför, eller bero på att du till exempel är kär i någon som inte är kär tillbaka. Det brukar gå över, även om det inte alltid känns så. Att vara kär kallas också för att vara förälskad. Det kan kännas på olika sätt. Du kan bli kär i personer du brukar träffa eller umgås med IRL eller på nätet, men också i till exempel en kändis eller någon du bara sett på bild. Kärleken kan vara jättestark även om ni inte träffas eller blir ihop. Att vara kär innebär dock att man älskar någon, och det är ingenting som går över eller är tillfälligt. Att vara kär är alltså någonting som är bestående och djupare än en förälskelse. Det är kärlek, helt enkelt. Nu kanske du tänker ”men jag har varit kär i flera personer och är det inte längre”. Ja, så tänker ...

Pubertal kärleksmelankoli

2020.07.23 00:50 kolya1969 Pubertal kärleksmelankoli

Vi var fulla. Det var sommar. Vi var på väg. På väg hem. Tillsammans du och jag. Du förde och jag följde. Jag satt där bak och du där fram. Mina händer var kalla och luktade rök. På gatan som aldrig tog slut omfamnade jag dig under din tröja. Dina bröst och ditt skratt värmde min kropp och (snopp) mitt hjärta. Ett förspel som fick sin början på två hjul. Ett förspel som hade börjat för länge sen. Ett spel som kändes som att det aldrig skulle ta slut. Ett spel som inte behövde spelas.
Nånstans under spelets gång hade vi behövt se över reglerna. Var vi verkligen på samma sida? Spelade vi samma spel? Vad är en off-side? Det gick inte att veta under spelets gång. Man borde tagit en paus och diskuterat. Ska det verkligen vara så? Eller så? Hur vill du ha det? Jag vill ha det så. Jag vet inte riktigt hur jag vill ha det. Jag vill bara ha dig. Men hur vill jag egentligen att vi ska ha det? Jag vill bara ha det som du vill ha det. Det räcker gott och väl för mig.
Men man kan inte alltid följa. Man kan inte alltid bara omfamna det som är bekvämt. Ibland måste man greppa det obehagliga. Det som skrämmer. Det borde inte varit lika skrämmande med dig vid min sida. Men på något sätt och vis blev det det. Det är skrämmande även utan dig vid min sida. Jag saknar din slida. Men det går inte att vara bekväm längre. Det är alltid något som klämmer. Något som inte känns rätt. Nånting som tvingar mig framåt. Nånting som får mig att vilja hoppa. Men jag måste hoppas.
Jag borde ha lett mer. Men jag blev bekväm av ditt leende. Paralyserad av din rynkade panna. Jag blev tyst av omtanke. Jag ville inte längre oroa. Jag ville bara vara med dig. Men jag var orolig att det skulle ta slut. Orolig att jag skulle fela. Jag levde i efterhand. Jag levde i det förflutna. Jag levde i en framtid som jag hade pajat. På så vis blev vår nutid krajat. På flera vis än så. Men det var något som jag hade behövt hantera. Något som du kanske hade behövt förstå. Något som du inte kunde eller kanske kan förstå. Nånting som jag knappt kunde förstå förrän nu i efterhand.
Jag klandrar mig själv. Ibland kan jag klandra dig. Jag borde klandra oss. Jag borde inte klandra någon. Ibland funderar jag på att hoppa framför ett lok. Det är lätt att vara efterklok. Men jag kände mig klok i förhand. Jag visste redan vad som komma skulle. Det gjorde så att det kom. Till slut kom varken du eller jag. Till slut kom du aldrig igen. Men vi kommer båda att komma igen. Men utan varandra. Jag saknar din röst fast den bara ger mig en temporär tröst. Jag är nog fortfarande lite kär, varför kan du inte vara här?
Styva gårdar. Fläktande vindar. Fräknar som inte hade något slut. Tills det tog slut. Men den kvällen kommer alltid att finnas. Allt som varit kommer alltid att finnas. Allt det dåliga och det bra. Jag har svårt att komma ihåg det dåliga. Du påminner mig ibland, men väldigt sällan nuförtiden. Men mina minnen är romantiserade och sällan kronologiska. Väldigt sällan logiska. Jag visste inte alltid hur jag kunde dig romantisera. Jag började prokrastinera. Jag visste inte vad som skulle bli fel och vad som skulle bli rätt. Det hela var så lätt. Men till slut blev det så svårt. Till slut blir det nog bra. Jag är lite full.
submitted by kolya1969 to sweden [link] [comments]


2020.06.14 22:08 Alajv3 #Iksdagenval4 Allan Palmblad talar på Stortorget i Gävle

I vanlig ordning går Allan upp på scenen, det är applåder, osv osv jättekul, superbra, toppenstämning, exakt ALLA ord man kan använda för att beskriva doften av en framgångsrik valkampanj går att applicera på stämningen
Gävlebor, norrlänningar.
Kamrater, väljare.
Kärt barn har många namn. Och kär valkrets har också många väljare. Som det ska vara. Hursom.
Jag kommer hit idag för att tala om vår vision för Sverige ifall ni röstar på Socialdemokraterna.
Ett socialdemokratiskt samhälle är ett samhälle som går att lita på, både när det går bra men också när det blåser. För så jobbar vi. Vi är inte de som duckar för utmaningar eller tar till enkla lösningar. Till skillnad från extremistiska konservativa krafter tror vi inte att lösningen på alla frågor är att stärka kungen eller stärka polisen eller ta hårdare tag överallt. Ett samhälle måste byggas från grunden.
Jag tror att otryggheten den uppstår på grund av en avsaknad av trygghet. Om vi vill att människor ska växa upp i trygghet räcker det inte att bara ta i med hårdhandskarna hela tiden när människor begår brott. Vi måste tänka om när det kommer till det. Varför uppstår brotten från första början? Hur jobbar vi förebyggande?
Svaret på alla frågor kan inte vara att bli mer och mer auktoritärt. Där sätter jag ner foten för eg- applåder ja, tack så mycket tack så mycket. Där sätter jag ner foten för egen del. Vi kan inte på riktigt år 2020 tro att samhället kommer må bättre av att vi blir mindre demokratiska.
Den demokratiske samhällsmedborgaren inser vikten av att ha ett samtal och komma fram till lösningar gemensamt. Den demokratiske samhällsmedborgaren inser att det kanske ibland är viktigare att se till att det finns fler resurser i skolan och fler fritidsgårdar än fler poliser och övervakningskameror.
Det socialdemokratiska samhället har fler än en tanke i huvudet, både och bygger. Jag har sagt det förr och jag säger det igen.
Jag och det socialdemokratiska partiet bryr oss och kommer bry oss om Norrland även i fortsättningen. Det andra önskar jag att de borgerliga skulle kunna säga med men under dessa kampanjveckor har jag inte sett de konservativa toppnamnen en enda gång här uppe. Vet ni varför? Det är för att de bryr sig mer om väljarna i söder. Och det här är inte något som jag står och hittar på för att skrämma upp människor, utan det är kalla fakta. Fakta bryr sig inte om de konservativas känslor, vill de vinna norrländska röster så får de banne mig komma hit upp med och åtminstone försöka.
Dricker lite Loka citron, den bästa lokan av de alla
Tja... fast det är ju klart. De kommer ju inte hit av en anledning. De kan ju bevisligen ingenting om Norrland. Ett ganska roligt exempel var när en konservativ partiledare så sent som för några månader sedan åkte upp till min hemkommun där jag satt som kommunalråd i flera år och på riktigt höll ett tal om hur gymnasieskolan förfaller där uppe. Jag vet inte hur bra koll ni har på Umeås gymnasieskolor men jag kan säga att de enda skolorna där som går dåligt är friskolorna.
Då fattar ni någonstans vilken arrogans vi snackar om. Att resa från Stockholm eller var fan han nu reste ifrån hela vägen upp till Umeå för att stå och killgissa om något han verkligen inte har koll på. Jag kan inte säga att jag åker till kommuner söderut och vet så mycket om deras kommunalpolitik men jag ställer mig ju fan inte och uttalar mig om något jag inte ens vet något om.
Nä gott folk, vad de konservativa har för verklighetsuppfattning när det kommer till Norrland är något jag tror att jag personligen aldrig kommer bli klok på. Om någon av er mot all förmodan lyckas bli det själva så får ni gärna höra av er till mig och dela med er för jag är genuint intresserad av det.
Men nog om de konservativa.
De är ju faktiskt inte det enda problemet på högerkanten, ty det finns fler.
Eller ja, befinner man sig på högerkanten till att börja med så är man ju ett problem på ett eller annat sätt så det var väl lite halvknapert uttalande. Men nåväl. Folkpartiet har ju inte heller jättebra verklighetsuppfattning.
Jag snackade om det här när jag var i Umeå för några dagar sedan med men de går alltså på riktigt till val på att "stärka Stockholm". I egenskap av norrlänning är det ju bara att sucka och fundera på vad de använder för del av kroppen när de tänker. Vi vill såklart också stärka delar av landet som Socialdemokrater men vi menar på att landsbygden och att de norrländska regionerna är i lite större behov av att stärkas än huvudstaden som får så mycket till sig gratis genom att redan vara så stor.
Den enda slutsatsen som går att dra av det här är väl att den enda rösten som kommer representera er det är en röst på något av vänsterpartierna, förslagsvis Socialdemokraterna och mig själv men annars bör ni för er egen skull rösta på VPK eller APND. Jag önskar att jag hade kunnat låta mer nyanserad men ska ni ha någon form av representation så måste det bli ett vänsterparti.
Tack gott folk för att ni har lyssnat, nu hoppas jag att ni röstar på S och Allan Palmblad i iksdagsvalet!
Applåder, visslingar, autografer, foton, you name it! Allt sånt sker under minutrarna och timmarna efter denna absoluta enhet till kampanjtal
submitted by Alajv3 to IksdagenValrorelse [link] [comments]


2020.06.08 14:37 amanda-dd Mandela effekt eller bugg i Matrix

Jag är 18 år och har suttit i flera månader och letat efter ett barnprogram som jag såg när jag var liten, kommer inte riktigt ihåg vilket år det var men jag tror att det kan vara 2009/10/11 eller något sådant.
Det jag kommer ihåg från programmet var att det handlade om en pojke, kanske i 10års åldern. Han bodde själv i en liten stad, han körde runt i en liten blå bil med en krock där back. Jag kommer ihåg att han hjälpte någon som fastnat i lera, då använde han sin bil och krocken på bilen. Sedan kommer jag ihåg att det är en flicka som typ blir kär i honom. Mer kommer jag inte ihåg.
Jag har letat på internet, jag har försökt med allt, det går inte att hitta. Jag har pratat med mina vänner om detta program men ingen vet vad det är för program som jag pratar om. Det är lite läskigt, det är som om att programmet aldrig har existerat. Är det en Mandela effekt, eller är det bara jag som är helt borta.
Jag skulle gärna vilja ha hjälp med att hitta detta program, så ihop pm att någon vet vad jag pratar om för program skriver jag detta så jag inte tror jag blivit helt galen. Jag vet att jag sett detta program, om jag inte har helt fel så ska det ha gått på barnkanalen på lördagar, jag minns att jag var på disco med min kusin och jag ville åka hem tidigare för jag ville inte missa programmet för det var så bra.
Snälla hjälp mig hitta det program som jag pratar om, snälla säg att ni vet vad jag pratar om. Tacksam för alla svar
submitted by amanda-dd to Sverige [link] [comments]


2020.06.04 09:53 Balistic_Aussie smörgåstårta ingrediensfråga

Hej allihopa,
Ville bara förorda detta genom att säga att min svenska är så och im från Australien. Jag är kär i seweden och hennes kultur och jag tänkte att göra en smörgåstårta. Jag wondring om det var sakrillege att ersätta den rökt laxen med sill. Om någon kunde komma tillbaka till mig om det faktiskt är acceptabelt att göra detta, skulle det vara mycket förkortat.
Massor av kärlek från hela världen !!
submitted by Balistic_Aussie to sweden [link] [comments]


2020.04.15 20:39 NGustav KS annordnar torgmöte i Nyköping

Det är soligt men blåsigt på Stora Torget i Nyköping. Konservativ Samling anordnar ännu ett torgmöte i staden. Gustav Karlsberg ska hålla tal, när han går till talarstolen hörs hejarop från den skaran som har samlats för att lyssna på chefsideologen. “Kär vänner och Nyköpingsbor
Jag är glad över att få vara här, Nyköping är en speciell stad för mig, min mor och hennes familj är härifrån, åker upp hit varje år när jag besöker mina kusiner under Julen och på Midsommar. Därför är det sorgset att se hur segregerat Nyköping är, det finns områden här som är väldigt segregerade. Ta Brandkärr, området där miljonprogrammet byggdes. Detta område har stora sociala problem, utanförskap och en växande kriminalitet. Segregationen visar sig definitivt när man ser demografin, i området har ca. 60% utländsk bakgrund, medans i Samhällen utanför Nyköping som Stigtomta, Jönåker och Bergshammar är runt 80-90% är födda här i Sverige.
Jag säger er detta, segregationen är en av rötterna till den växande kriminaliteten. Det är viktigt att vi motsätter oss det, vi i Konservativ Samling vill ha mer säkerhet. Detta kan skapas med hjälp av trygghetskameror på varje offentlig plats, 20 000 fler poliser, hårdare straff. Men vi ser en annan orsak till segregationen, om flera kommer in okontrollerat i landet. Vi säger inte att invandrare är orsaken till kriminaliteten, utan vår urusla integrationspolitik, att vi inte inser hur inhumant och illa det är att placera nyanlända i segregerade områden där framtidstron är liten och många inte ser någon annan utväg. Vi behöver integrera mer personer, därav vill Konservativ Samling stänga gränsen tillfälligt, införa krav på kunskap i Svenska språket, traditioner och värderingar för medborgarskap. Vi vill även göra det lättare att utvisa kriminella invandrare, du har förbrukat din rätt att vara här om du har begått ett brott. Exakt vad jag påpekade i mitt tal i Eksjö för två dagar sedan. Kom ihåg rösta för KS om ni vill ha en bra integration, rösta KS för en stark bostadspolitik och rösta Konservativ Samling om du vill ha ett starkt samhälle! Tack för mig.”
Efter mötet följdes det av värvning och flygbladsutdelning.
submitted by NGustav to ModellMedia [link] [comments]


2020.02.20 08:25 Fintrent Hur man blir av med oönskade saker när man flyttar

Hur man blir av med oönskade saker när man flyttar

https://preview.redd.it/7kxzaodf61i41.jpg?width=1000&format=pjpg&auto=webp&s=3982a267c1823e693f9b13585f02247a256493a8
Utan tvekan, om du har bott i ett mysigt och bekvämt hem många år, har du säkert samlat på dig en mängd föremål under tiden - praktiska vardagliga föremål, värdesaker, minnessaker, samlarföremål, småsaker etc. Vissa av dem kommer att ha stort sentimentalt eller monetärt värde, andra kommer va absolut värdelösa. Visst kommer det att finnas några saker du inte kan gå en dag utan, vissa saker som du använder sällan eller bara vid speciella tillfällen, och vissa saker du till och med har glömt bort. Under förutsättningen att du har tillräckligt med utrymme och dina ägodelar inte skapar för mycket röra, kan du ha samlat på dig en mängd saker som bara är fina att titta på, eller påminner dig om något eller någon speciell, eller som kan användas igen i framtiden, eller så vet du bara inte vad du ska göra med etc.
När dagen kommer och du ska flytta ut från ditt hem och du står inför den stora uppgiften att packa ner alla dina materiella ägodelar, så kanske du har tänkt flera gånger på dina samlade "skatter". Ju fler ägodelar du tänker ta med dig i händelse av et bostadsflytt städhjälp, desto mer förpackningsmaterial kommer att krävas, desto mer tid kommer du att behöva investera i packningsprocessen, desto större lastbil kommer du att behöva och desto mer kommer du att betala för leveransen. Så när du lägger alla dessa faktorer i din flytt ekvation kanske du kommer till slutsatsen att skiljas med några av dina tillhörigheter är bra alternativ.
När du väl fattat beslutet att lämna vissa saker bakom, kommer du att stöta på en annan besvärande fråga - ” Hur blir du av saker när du flyttar? ”. Vi har tagit fram de sex bästa sätten att bli av med oönskade saker innan du flyttar - ta fördel av de sätt som fungerar bäst för dig.
Det första du ska göra är att titta runt omkring dig och få en klar uppfattning om hur mycket saker du faktiskt har. Även om du känner dig överväldigad av det enorma antalet saker finns det ett enkelt sätt att få ordning till kaoset - det kallas klassificering.
Sortera ut dina tillhörigheter och bestäm deras öde i enlighet därmed
Hemligheten med att uppnå en smidig och problemfri flytt är att förenkla den så mycket som möjligt. För att göra din flytt enkel behöver du felfri organisation och färre saker att ta hand om. Så gå igenom alla hörn i ditt gamla hem och bestäm dig vad du ska göra dig av med innan du flyttstädning.
Titta i varje skåp, låda och garderob i ditt hem, kolla vinden, källaren och garaget, öppna upp glömda dammiga lådor, kolla under sängarna och de översta hyllorna och lägg varje enskild sak du hittar i en av följande kategorier:
· Absolut nödvändigt - detta kommer att vara antingen mycket praktiska saker du behöver dagligen eller saker med extremt sentimentalt värde. Oavsett så kommer du inte att vilja skilja dig från sakerna i denna grupp.
· Värdefullt - detta avser mycket dyra ägodelar, ärvda föremål, värdefulla konstverk och alla dina (och din makas och dina barns) favoritsaker. Vissa av dessa kanske inte är särskilt användbara, men du kommer säkert inte att lämna ditt guldarmband din tvåhundraårig gamla linneskåp eller ditt barns favoritnallebjörn bakom, eller hur?
· Nöjessaker– Detta refererar till minnessaker, böcker, samlingar, vad som helst som får dig att le när du tittar på det, vare sig det är praktiskt eller inte;
· Saker som längre inte behövs - föråldrade eller urvuxna saker (kläder, skor, leksaker, spel, böcker, tidskrifter, affischer, CD-skivor och andra saker som antingen är för gamla eller för små eller för obekväma eller bara olämpliga för barnens ålder, etc.); duplicerade artiklar; specialutrustning som ingen är intresserad av längre (sportutrustning, musikinstrument etc.); möbler, apparater och verktyg som du inte kan använda i ditt nya hem; alla gåvor och souvenirer du inte gillar;
· Oanvändbart - allt som är trasigt, illa skadat eller för slitet för att användas igen.
När du har sorterat och kategoriserat dina ägodelar blir beslutet om vad du ska behålla och vad du ska göra dig av med när du flyttar mycket lättare. Du kommer definitivt att ta föremål från de två första grupperna med dig till ditt nya hem och du kommer definitivt att göra dig av med saker från de två sista grupperna. Du måste bara lägga lite mer tanke i "nöjes" gruppen och ta med de saker som verkligen är meningsfulla för dig för att inte ta med onödiga saker till ditt nya liv.
Det är en bra ide att skapa en detaljerad inventeringslista av allting som du ska behålla och ta med dig till ditt nya hem. Det är också en bra idé att göra en inventering av alla oönskade saker som fortfarande är i gott skick och som kan användas och uppskattas av någon annan. Enligt det gamla ordspråket är en mans skräp en annan mans skatt, Så du rekommenderas att hitta en ny ägare och / eller ett nytt syfte till dina inte längre önskade ägodelar. Det finns flera bra sätt att göra det på och vi har sammanfattat grunderna för dig som hjälper dig att bestämma hur du ska bli av med dina saker när du flyttar.
Det bästa sättet att bli av med oönskade föremål är naturligtvis att sälja dem - du sparar inte bara tid och pengar för att transportera dem till ditt nya hemstädning, utan kommer också att få lite extra pengar i fickan. Glöm inte att rengöra dem noggrant för att återställa deras utseende och tilldela rättvisa priser (du vill verkligen sälja dina ägodelar med vinst), men om du prissätter dem för högt riskerar du att inte få några pengar alls). Ta hänsyn till marknadsvärdet och det aktuella tillståndet för dina varor för att sätta ett korrekt nummer på prislappen.
Att sälja saker online är enklare än du tror - du har ett stort urval av webbplatser där du kan posta dina saker och du blir kontaktad av personer som är intresserade av ditt erbjudande. Allt du behöver göra är att skriva en iögonfallande annons (inkludera eventuellt ett märkesnamn, lite bakgrundsinformation, specifika funktioner och viktigast av allt - ett par attraktiva bilder) och snabbt besvara alla förfrågningar du får. Var kort och objektiv i artikelbeskrivningen och undvik falsk reklam men glöm inte att locka potentiella köpare med intressanta detaljer och en chans till rabatt. Bestäm hur föremålet ska skickas och vilka betalningsmetoder du är mest bekväm med. Försök dock att göra processen så enkel och enkel som möjligt - det kommer att vara dig till fördel.
Den enda bristen med online försäljning är det faktum att lång tid kan gå innan du lyckas göra en försäljning. Det är därför du bör undersöka och lägga ut dina varor på kända och pålitliga webbplatser som har bred publik eller på specialiserade webbplatser vars målgrupp kommer att vara intresserad av den typ av varor du har till salu. Amazon, eBay och Craigslist är bland de mest populära webbplatserna för att sälja saker online och ger vanligtvis en utmärkt upplevelse. Var och en av dem har olika fördelar, så du bör välja efter dina specifika behov och preferenser ( Amazon låter dig koppla din artikel direkt till Amazon-listan för produkten, så alla som handlar efter den kommer att se din begagnade artikel listas tillsammans med den nya sådana; eBay är den vanligaste auktionswebbplatsen på nätet och har vunnit ett avundsvärt rykte för högkvalitativ kundservice; Craigslist låter dig sälja direkt till ditt folk i ditt närområde, etc.). Att använda specialiserade webbplatser har också stora fördelar - Threadflip är en utmärkt marknadsplats för kläder, Chegg och Half.com bör beaktas när man säljer böcker etc.
Organisera en gårdsförsäljning
Det finns inget slutligt svar på frågan om det är lättare och mer fördelaktigt att sälja saker online eller på en gårdsförsäljning - allt beror på dina preferenser och resurser. En gårdsförsäljning är svår att organisera i dåligt väder eller om du inte har en rymlig trädgård, medan online handeln är för överväldigande för människor som inte är vana vid högteknologiska lösningar. En garageförsäljning gör att potentiella köpare faktiskt kan se och / eller prova en specifik sak de är intresserade av och ger fördelen med direkt kommunikation med potentiella köpare. Internet sparar dig ansträngningarna och den tid som krävs för att anordna en gårdsförsäljning.
Men om du har tillräckligt med tid och utrymme och vädret är trevligt kan din loppis visa sig vara mycket lönsam och ganska rolig. Var bara försiktig och resurs full:
· annonsera evenemanget ordentligt för att se till att så många som möjligt kommer och ser dina saker och välja ut va de vill ha;
· gör området attraktivt och håll det säkert;
· visa dina saker på ett snyggt och systematiskt sätt;
· håll en lista med motsvarande priser till hands;
· Ha bra med växel och kontanter;
· Sälj saker ihop och va redo att erbjuda rabatter;
· Var vänlig mot besökarna och behålla ett gott humör.
Bra sålt och farväl!! Du kommer inte bara att bli av med oönskade hushållsartiklar utan kommer också att lägga till pengar i din flytt budget, så du bör definitivt överväga att sälja dina välbevarade och inte längre nödvändiga ägodelar innan du flyttar. Om inget av ovanstående alternativ fungerar för dig, kan du överväga att ta dina oönskade föremål till secondhandbutiker men de flesta av dem kommer endast att betala dig efter att dina saker har sålts och det kommer inte bli mycket vinst. Begagnade bokaffärer är ett bra ställe för att bli av med böcker som du inte har råd att ta med dig, dina favoritböcker kommer att köpas av andra bokälskare som kommer att dra nytta av dem och du kommer att få lite pengar.
Men du kanske inte kan sälja allt du vill bli av med eller så kanske du helt enkelt föredrar att inte sälja dina personliga föremål. I så fall bör du överväga att ge bort dina oönskade ägodelar. Någon annan kanske blir glad att få dem och kan utnyttja dem.
Ge bort till familj och vänner
Kanske en vän till dig verkligen gillar din samling av kristallfigurer eller din granne som alltid ville ha ett uteplatsparaply precis som det du har? Kanske har en av dina kollegor ett litet barn som säkert kommer att ha kul med leksakerna som din egen tonårsson eller dotter inte längre bryr sig om? Eller kanske de snygga högklacklackade skorna som dina fötter hatar faktiskt passar din kusin perfekt? Om det finns någon av dina vänner, släktingar etc. som gärna vill ha och använda dina oönskade föremål, som kommer att värdesätta dem och använda av dem, tveka inte ett ögonblick! Ge personen i fråga vad han / hon skulle vilja ha som en trevlig farvälgåva. Det är en win-win-situation som får andra att komma ihåg dig för din vänlighet och samtidigt hjälper dig att hitta en ny ägare till ett visst föremål du gillar särskilt mycket eller inte har råd att flytta.
Freecycle är ett annat alternativ att överväga om du har bestämt dig att ge bort några av dina tillhörigheter. Lägg bara ut en lista över de saker du vill skänka bort. Den som är intresserad av någon av dem svarar dig via e-post och kommer för att hämta det.
Donera till välgörenhet
Att donera till människor i nöd känns riktigt bra och dessutom är det ett av det enklaste sättet att bli av med saker när man flyttar. Du kanske inte har tid att organisera en garageförsäljning eller svara på många frågor när du säljer saker online och vänta tills du kan göra en lönsam försäljning. Dessutom finns det så många människor som har stort behov av olika saker, så varför inte hjälpa dem istället för att lägga till extra stress i dina flytt förberedelser när du försöker sälja dina ägodelar? Men för att vara säker på att dina donationer verkligen tjänar en värdig sak, undersök vad olika välgörenhetsorganisationer behöver, liksom vem de stöder. God vilja, frälsningsarmén, flytta för hunger, livsmiljö för mänsklighet, kärleksfulla kramar, direkt lättnad och många andra välrenommerade välgörenhetsorganisationer kommer säkert att använda dina oönskade hushållsartiklar till god användning. Ta reda på vilka av dessa nationella välgörenhetsorganisationer som behöver den typ av föremål du vill donera och kommer att tillräckligt tjäna ditt syfte. Naturligtvis bör allt du bestämmer dig donera väl bevaras och rengöras noggrant. Vissa välgörenhetsorganisationer hämtar dina donationer, medan andra kräver att du lämnar av dem, så se till att deras kontor (kontorsstädning stockholm) och / eller välgörenhetsbutiker är tillgängliga i ditt område först.
Många lokala ideella föreningar har också sina egna butiker med vinsten som går tillbaka till samhället. De levererar också många praktiska hushållsartiklar, som kläder och sängkläder, till lokala skyddsrum och andra föreningar som arbetar med individer för att hjälpa dem att komma tillbaka på fötterna.
Kom också ihåg att inte bara specifika välgörenhetsorganisationer, utan olika andra institutioner kan använda dina oönskade artiklar till god användning:
· Skolor, bibliotek, daghem, bokklubbar och olika kulturcenter kommer att vara bra nya hem för dina gamla böcker, tidskrifter, läroböcker, serietidningar, etc. Kontorsmaterial och elektronisk utrustning uppskattas också på sådana platser (kom bara ihåg att radera all personlig information, lösenord, konfidentiell information och så vidare från din gamla dator för din egen säkerhet);
· Härbärgen och andra liknande insatser kommer att hitta användning för dina gamla kläder, sängkläder, köksapparater, möbler, livsmedelsförsörjning osv.;
· Barnhem är i stort behov av specialiserade babyartiklar, kläder, barnböcker och framför allt - leksaker.
Om du hellre vill hitta ett speciellt syfte för vissa speciella föremål, har du ännu ett intressant alternativ att ge ett nytt liv till de saker du egentligen inte vill bli av med.
Gör om dina oönskade saker
Ibland kan du förvandla saker du inte behöver till saker du gjort och antingen ta det omgjorda föremålet med dig eftersom det kommer att vara användbart eller ge det till någon speciell som en unik present. Du kan förvandla ditt gamla kuddfodral till ett laptopfodral eller dina slitna jeans till ett par nya shorts, din gamla TV till ett akvarium eller dina gamla kokkärl till blomkrukor, etc. - det finns en hel rad möjligheter om du tar till din kreativitet. Naturligtvis är den enklaste (och mest använda) återanvändbara idén att helt enkelt klippa dina gamla tyger i rengöringsmattor och använda dem för att rengöra din gamla egendom när flyttfirman har lämnat eller för att lägga dem i flyttlådor som extra stoppningsmaterial. Det är helt upp till dig och din fantasi.
Återvinna
Din sista utväg för att bli av med oönskade föremål när du flyttar är att kasta bort dem. Tänk dock på att återvinna allt som kan återvinnas. Trasig elektronik, skadade böcker och de stora högarna med gamla tidningar, anteckningsböcker, affischer, kalendrar eller något annat värdelöst pappersmaterial, olika plastbehållare, metallföremål, gamla batterier, flaskor och annat glas, rivna kläder, etc. - allt det här kan och bör återvinnas (liksom allt förpackningsmaterial du inte kommer att använda efter flytten är över). Kom bara ihåg att skölja ut alla burkar och flaskor, ta bort lock från burkar, sortera papper efter typer och placera i lämpliga lådor för transportering. Du kan lägga till en grön hållbar idé till din flytt, så gå efter det och hitta en återvinning nära dig .
När du står inför en överhängande flytt måste du bestämma vad du ska bli av med när du flyttar för att göra din flytt enklare, billigare och problemfri. Hur som helst de saker du kan göra dig av med när du flyttar, alla föremål som har lagrats bort och glömts, alla städfirma stockholm föremål som du vill ersätta med nya mer fashionabla eller mer avancerade, alla saker du inte kommer använda i ditt nya hem på grund av klimatet, eller för att de inte passar in genom dörrarna eller inte passar in på ditt nya ställe eller för att de inte matchar din nya heminredning eller din personliga stil, etc. Att säga hej då till saker som var en del av ditt liv kan vara lite sorgligt men tanken på att någon annan som verkligen behöver dem och värderar dem kommer att ta bort den sorgen. De svåraste sakerna att lämna efter sig är vanligtvis de som inte har något praktiskt eller estetiskt värde men som är förknippade med minnen om lyckliga tider eller kärlek och respekt för den person som har gett dem till dig. Du behöver bara veta att kasta bort ett visst föremål inte betyder att kasta bort dina känslor gentemot en kär person eller dina älskade minnen från tidigare erfarenheter. Låt det förflutna gå och njut av din nya start utan bördan med oönskade föremål i ditt nya hem.
submitted by Fintrent to u/Fintrent [link] [comments]


2020.02.10 16:54 randomuser111991 entry number 111

någon snälla hjälp mig. Varje dag känns meningslösare än den förra och ibland vill jag bara dö. Inget är kul längre men framför allt är det så jävla jobbigt att vara sämst, det är jobbigt att hata sig själv och känna att alla andra hatar en fast egentligen så skiter de fullständigt i en. man tror man hittar vänner men sen så blir allt bara skit igen och folk stannar inte och folk tröttnar på en, de tröttnar på ens ångest och problem och det kan man väl förstå och så undrar jag ändå, kanske gjorde jag inte tillräckligt. kanske skulle jag ha snackat mer med honom, kanske var det drygt att bara sticka ibland men jag är ju kär i någon annan, det måste han väl ändå förstå? och visst kanske han fattar men sårad är han väl ändå jaja, jag vill säga att jag är ledsen men ångrar inte en sekund jag har spenderat med Y ändå. Eller är han sårad, bryr han sig ens, inte fan vet jag, kanske han bara tröttna på min röst, den är ju irriterande. I alla fall så orkar jag inte med skiten längre och jag struntar ju i vad de tycker om mig men det var kul med ryska vänner och de var så bra på matte, fan vad less jag är. Önskar att jag kunde vara en bättre vän, borde väl fråga Y om råd, han har säkert 1000tals vänner men vette fan asså. Vill bara sova i en vecka nu, jag sov tre och en halv timme inatt och kanske är det därför jag mår som jag mår idag, jag vet inte men vi säger så, just nu jag är trött och less på allt, snälla kan jag bara få ta en paus från livet. Vill bara prata med Y och spela CS, det är fan allt jag vill göra.
submitted by randomuser111991 to myonlinediaryonreddit [link] [comments]


2019.12.31 17:56 HannahAurora Snälla hjälp mig hitta 5 barnprogram jag inte kan hitta!

Hej allihop. Just nu letar jag efter fem barnprogram som jag såg på Barnkanalen när jag var liten, men jag kommer inte ihåg vad de hette. Kan ni försöka hjälpa mig identifiera dem? Jag föddes 1998 så de här programmen sändes förmodligen under de tidigaste 2000-åren, alltså mellan 1998-2009, skulle jag säga. Men kan lika väl vara efter 2009. Första, andra och femte programmet var otecknade.

1. Liten tjej med en förälder i Sverige och en i "Vetlanda" I början av programmet introducerade den här lilla flickan sig själv och det sista hon sa innan programmet började var "Min mamma bor i Sverige och min pappa bor i Vetlanda, och just nu bor jag här." Fast Vetlanda verkade som ett helt annat land än Sverige... ???? Jag minns att man fick se "Vetlanda" nån gång när hin var där och de såg typ kinesiskt ut. Om jag inte misminner så KAN pappan har haft en cykel med en vagn där bak. Nåt sånt finns ju i Kina. 🤔

  1. Pojke ger tjej puss på födelsedagsfest. Det här var inget riktig barnprogram, utan mer som en långfilm. Barnen var väl 7-11 år gissar jag. Kanske barndokumentären, fast det var inte på svenska. Norska eller danska, nåt utav de. En kille träffar en tjej, och blir kär i henne. Minns ej om de blev kompisar eller om han var för blyg, men han försökte komma på en bra födelsedagspresent till hennes födelsedag. På hennes födelsedagsfest, gick han fram till henne och gav henne en puss. Sen sa han grattis på födelsedagen och väntade på svar. Hon var förvånad, och alla andra stannade upp och såg på. Sen log hon, och de andra gästerna applåderade och festen fortsatte. Vet inte om de blev ihop eller vad de gjorde sen. Det kan ha varit ett avsnitt ur Barndokumentären, men jag är inte säker. ---------------------------------------------------------------------
  2. Liten flicka kidnappat av troll lär dem läsa. Det här är jag säker på att det var en långfilm, och den sändes för många år sen. Det visades liksom i 2D tror jag. En liten flicka, småbarn, blev tagen av troll som bodde i tunnlaen grotta under marken. Vet inte vad de ville men de hade nog tänkt äta henne elr nåt sånt, fast hon var aldrig riktigt rädd för trollen. Men de blev vänner med henne och hon hade nyligen lärt sig läsa, så hon lärde dem läsa. Hon verkade inte rädd för trollen, om de var farliga så var hon nog för liten för att inse det. Efter ett tag så släppte de henne eller tog hem henne, och där tog det slut. Det är tyvärr allt jag minns. ---------------------------------------------------------------------
  3. Lila sjuk drake. Jag letar efter ett annat barnprogram också. Jag minns inte allt, men det handade i stort sett om en drake som bodde hos en familj. Den var tam, inte vild, och jag tror den var lila men jag är inte helt säker. I alla fall, i ett avsnitt så var draken sjuk, så de två barnen som också bodde där krympte sig på nåt sätt och gick in i drakens kropp för att ta itu med viruset/bakterien. Jag minns vagt att de av misstag hamnade i drakens mage först, de skulle till nån annan kroppsdel. De hade en karta över drakens kropp och de hade hållt den upp oc hner, och därför kom de fel. Men de vände, och till slut hittade det viruset/bakterien och tog itu med det och botade draken. Hur de tog itu med det, minns jag inte. Men antingen övertalade de eller så tvingade de väl viruset att lämna drakens kropp. Har inte hittat det ännu, men de barnprogram med drakar som jag har kommit på med hitills är: Draken Lilla blå draken Riddare Micke Jane och draken Florries drakar Draken Digby Doktor Mcstuffins Bumbibjörnarna (olika drakar förekom då och då) & (Bolibompa) ---------------------------------------------------------------------
  4. Pojke som opererar bort testikel Den här minns jag minst om. Det handlade kort och gott om en liten kille, knappt 10 år, och hans kompis. Av medicinska skäl var han tvungen att operera bort en testikel. I slutet ville hans (kill-) kompis se, inte vet jag varför, barn är nyfkna. Han ville först inte visa, men antingen så spelade de kula eller samlade enskilt på spelkulor. Så när kompisen gick med på att byta bort 2-3 av sina bästa kulor, fick han se. Och där avslutades avsnittet. Jag misstänker att detta var ett avsnitt ur barndokumentären, men jag vet inte säkert.
Alla seriösa förslag är mycket uppskattade, så tack på förhand för hjälpen! ^
submitted by HannahAurora to sweden [link] [comments]


2019.10.30 21:23 randomuser111991 entry number 92

Som vanligt är jag så uttråkad att jag tror att jag kommer att dö. En miljon tankar snurrar i huvudet men jag har ingen aning om hur jag ska uttrycka dem. Vad finns det för ord som beskriver känslan av att vara instängd i en bur och inte kunna fly. När jag var mindre brukade jag och mamma cykla ibland om kvällarna, hon ville väl att jag skulle röra på mig. Jag brukade lyssna på musik och ibland cyklade jag utan vantar och då frös jag alltid och jag älskade känslan att komma in i värmen och ljuset hemma sen. Jag önskar att jag kunde cykla iväg nu, sätta på ett album av Veronica Maggio och inte behöva tänka, bara känna tröttheten i benen och kylan om händerna.
Jag vet inte vad jag ska göra. Inuti mig skriker tomheten. Men jag har saknat att skriva på svenska, jag gillar ändå mitt modersmål när jag tänker efter. Då jag har skrivit här på ryska kan jag väl ändå lika gärna skriva på svenska nu.
Jag har en novell som jag måste skriva men jag har ingen aning om vad den ska handla om. Varenda försök blir värre än det förra. Jag önskar att jag, som i filmer och böcker, bara kunde få den där iden, iden som är perfekt, självklar. Iden som är så brar att den motiverar mig till skriva dagar, eller till och med timmar skulle räcka, i sträck. Jag har redan sagt till två personer att jag ska vara med i den där jävla skrivtävlingen och visst, jag vet att de skulle förstå om jag sa att jag inte visste vad jag skulle skriva eller, jag tror det, men nu blir jag lite osäker. I värsta fall får jag väl skicka in nån gammal novell jag skrev, den om mina känslor för Sam kanske. Den kommer garanterat inte att vinna, men att vinna är inte ens mitt mål. Det är bara det att jag vet, jag vet att jag kan bättre, jag vet att jag skulle kunna skriva något bra. Eller okej i alla fall. Novellen om Sam är patetisk och usel, ändå är jag typ stolt över den för den representerar så perfekt hur jag kände för honom. Jag tror att jag var kär. Eller trodde det då i alla fall. Nu vet jag inte. Nu har världen kastats om och jag vet ingenting. Jag undrar när jag kommer att sluta vara så överdramatisk.
Förresten insåg jag att jag måste lära mig franska igen. Jag är fortfarande jävligt glad att jag inte behöver plugga det i skolan, men vill fan bli bra på franska, jag vill inte ha slösat bort alla de där timmarna jag led i Inga-Lills klassrum. Eller kanske vill jag det. I alla fall så vill jag lära mig franska igen. Måste bli färdig med ryskan först, men tänkte typ plugga franska lite halvdant till 2022, då jag måste kunna flytande ryska. Och när jag kan flytande ryska ska jag börja seriöst med franska. Mitt största problem är ju uttalet. Kanske också hörförståelse. Försökte kolla på en fransk youtubevideo igår men förstod absolut ingenting, vilket fick mig att må psykiskt dålig och känna mig usel. Fyra år bortslösade på ingenting. Eller, helt bortslösade var de ju inte, lite kommer jag ju ihåg. Men det allra mest lärde jag mig typ de veckorna jag pluggade inför nationella provet. Vilket faktiskt gav resultat, jag lyckades, på något sätt, efter att haft samma betyg hela högstadiet, höja mitt franskabetyg sista terminen i nian. Det kändes bra, att veta att jag kunde förbättra mig själv om jag ansträngde mig. När jag tänker efter känns den franska stavningen också rätt svår. Nu önskar jag faktiskt att jag hade valt tyska. Det känns lättare och också närmare ryska, med tanke på alla "падежи." Och det hade varit kul att gå i Sams klass. Kanske hade jag vågat prata med honom då. Fast idioter som Ivar gick också i Sams tyskaklass. I och för sig så gick Madeline och Wilma också i den klassen, så kanske hade det varit värt det. Och Martin var ju ett nice meme. Kalle med, även om jag ibland störde mig på honom. Och herregud, Albin D gick också i den klassen. Har faktiskt ingen aning om det skulle ha varit ett plus eller minus. Det är nog dags att sluta med denna utläggning nu, det spelar ingen roll, jag valde ju inte tyska. Om jag kunde åka tillbaka med en tidsmaskin till den dagen, skulle jag göra det? Jag tror inte det. Nej, sanningen är att trots all skit som har hänt så är jag glad att jag är har, i nuet, idag. Mitt liv är ju faktiskt fantastiskt, jag har inget att klaga på. Jag vet bara inte vad jag ska göra. Jag fortsätter att skriva om slumpmässiga event i mitt liv för att så fort jag slutar så kommer tomheten tillbaka. Hoppas verkligen att ingen från min gamla klass hittar detta, de skulle ju känna igen i alla namn direkt. Jag borde gå och skriva på den där jävla novellen. Har noll motivation och bryr mig inte ett skit om mina karaktärer men måste ju bli klar någon gång. Herregud, jag önskar att jag inte var så jävla rädd för allt hela tiden, och jag inte övertänkte om allt så jävla mycket. Önskar att jag bara kunde vara impulsiv, göra saker utan att tänka, bara känna.
FML, har literally been sitting here for more than an hour, bara skrivit nonsense som dykt upp in my head. It's actually quite fascinating, я думаю, how I can just ändra vilket språk jag skriver på, я просто пишу, не думаю. Ok, my russian is probably inte särskilt bra, men as long as I understand, vem bryr sig. Это не важно. I just want to write, måste fan bli författare i framtiden. Не понимаю, как я могу жить if I can't write. Problemet är bara, who the fuck would want to write all den här skiten som jag skriver. Ok, seriously, nu slutar jag.
Bara so you know, har överdrivit den amount of svenska jag använder i den här texten. Det här är hur jag casually tänker och egentligen vill skriva, men på senare tid har jag faktiskt börjat bli lite mera proud över att kunna svenska. Inte ens på ett nationalistiskt sätt, ni vet att jag hatar nationalism, jag kunde inte bry mig mindre om Sverige som ett koncept, men det är fan coolt att jag kan redan prata 2 språk, snart, om ett par år eller så, tre, sen fyra.
submitted by randomuser111991 to myonlinediaryonreddit [link] [comments]


2019.10.27 14:35 noname933 Trasig man söker lite tips!

Hej!
Tänkte be om lite tips från er kanske lite mer stabilera svenskar här på Reddit :P.
Har haft det, vi kan väl säga ganska så jobbigt under större delen av mitt liv MEN saker har äntligen börjat se lite ljusare ut för mig. Har lidit av depression och självhat nästan hela mitt liv. Jag växte upp i en väldigt destruktiv miljö, defintivt för destruktiv för ett barn vilket gav mig ett o annat trauma. Mina tonår var helt ok fast var inblandad i mycket mobbning, även mot lärare vilket ledde till polisanmälningar och tom en rättegång... Det var alltså jag som mobbade då, var definitionen av en äcklig skitunge.
När jag väl började bli lite "vuxen" tog det inte lång tid för mig tills jag började partaya. Vid 17 år började jag röka braj och vid 20 hade jag tagit allt från LSD, svamp, MDMA, Tram, Xan, kratom, spice och diverse RCs.
Droger var det första i mitt liv som faktiskt fick mig att känna lycka. Så hela mitt vuxna liv har bara bestått av fest, droger och extrem depression.
Jag lever i en väldigt dysfunktionell familj, ingen av dem är ens medvetna om hur fucked upp mitt liv har varit vilket bara är komiskt i sig hur ens egna familj kan vara så jävla blinda. Men har aldrig haft mage att prata om det med dem utan har haft andra människor i mitt liv som jag vänt mig till speciellt nu på senare tid.
Under de senaste 4 åren har jag missbrukat MDMA och inte fullt ut men ändå tagit mycket mer xanax än vad jag borde. Har haft perioder då jag tagit MDMA 2-3 gånger i månaden. För de som har någon aning om hur MDMA funkar vet ni kanske hur korkat det är att ta det så frekvent. Inte riktigt ett "varje dag" missbruk men att ta MDMA så ofta är DEFINTIVT inte hälsosamt för skallen.
Nu är jag relativt fri från mitt korkade drogbruk bortsett från att jag röker på lite då och då fortfarande. Under denna sommar har jag minskat allt mitt drogbruk, börjat röra på mig mycket mer och fått en lite bättre syn på livet.
Nu kommer jag då till mitt nuvarande problem. De enda vänner jag haft under åren är då alltså mina knark polare. Nu när jag trappat ner på allt så har jag märkt att jag knappt ens har några riktiga vänner... Jag har en person i mitt liv som är min bästa vän men han är in en liknande sits om mig då.
Jag har ALDRIG varit i ett seriöst förhållande. Jag vet inte ens hur det känns att vara kär. Alla interaktioner jag haft med kvinnor och tom främmande människor överlag har varit när jag är shitfaced på någon fest. Jag är inte socialt invalid men jag lider av extrem osäkerhet. Jag försöker att bli mer "normal" men kan inte säga att det är lätt.
Jag vill verkligen kunna lära känna nytt folk och skaffa mig ett riktigt förhållande med någon men vet inte riktigt hur jag ska göra. Jag förstår att alla människor har problem men jag har spenderat hela mitt vuxna liv hög på olika substanser och bara umgåts med människor som är som mig då. Jag har inte fått någon ny kompis sen jag var typ 16 år gammal. Folk säger till mig att inte övertänka men om jag träffar någon. Hur ska jag förklara min bakgrund? Jag har ett jobb och jag ser väl helt ok ut. Ser inte ut som en sterotyps pundare.
Jag vill bara skaffa mig nya vänner, en flickvän och ett normalt liv men känns som min bakgrund tynger ner mig för mycket. Jag vet inte hur jag ska prata med folk allra minst kvinnor. De tjejerna jag träffat under åren har minst sagt varit långt från stabila personer. Jag har liksom inte haft en nykter konversation med en kvinna sen jag gick i gymnasiet om man inte räknar med kollegor på jobbet då.
Finns det någon som kan ge mig något tips här :P jag fattar att oddsen att Reddit ska vara min räddare kanske inte är jättestor men altid intressant att höra vad andra opartiska människor har att säga. Jag personligen känner att det jag saknar i mitt liv är närhet och kärlek. Något jag aldrig någonsin haft. Men vem vet jag kanske fortfarande inte är redo?
Har testat tinder men fan den appen känns verkligen inte som den är gjord för människor som mig. Vill ha något seriöst inte bara ett knull. Folk har rekommenderat dating sidor men det som jag är rädd för är att jag måste sitta och ljuga för folk om vem jag är. Jag är inte kriminell, om man inte räknar med min relation till droger då :P. Har aldrig varit i slagsmål eller begått något riktigt allvarligt brott. Jag vill i alla fall tro att jag är en ganska god person som tyvärr har varit väldigt vilsen vilket resulterat i att jag hamnat rätt så snett här i livet.
submitted by noname933 to sweden [link] [comments]


2019.10.14 19:55 throwawayhejohae Livet suger.

Vet inte riktigt om det här är rätt forum. Men vafan. Hösten och vintern kom som en käftsmäll..igen, och jag känner att jag måste få ventilera.
Jag är i slutet av 20+ närmare 30 och nyligen singel igen, efter ett liv av många korta (3-12 månaders relationer) nu har majoriteten av mina vänner har sambos och nu börjar skaffa barn, och sakta men säkert börjar få nya liv där jag inte känner mig hemma, eller tycker att jag passar in. Jag har alltid haft svårt att behålla relationer, mycket på grund av att jag aktivt letar fel och brister hos min flickvänner, jag hittar alltid anledningar att göra slut, och navelskådningen är alltid lika med noll i stunden men jag kommer på att jag är ett as när det gått ett halvår eller år..
Min hobbyanalys är att det är för att jag mest troligt bara varit kär på riktigt en gång i mitt liv, ni vet fjärilar i magen kär, och att jag letar efter den känslan igen, men det händer aldrig, och Ju äldre jag blir desto mer rädd blir jag att jag aldrig kommer hamna där igen.
När jag dejtar och hittar någon som jag tycker är rolig att umgås med så stannar det alltid där, hon blir alltid som en kompis som jag försöker 'skohorna' in i en kärleksrelation, men jag kan inte försöka hålla kvar henne för det känns inte genuint..Jag vet inte.. Är jag ensam med att känna så här?
Jag vet inte riktigt vad jag vill få ut av den här posten..har någon varit med om samma sak, hur fan får man någonsin ro.. blir man "nöjd" Ska man känna sig som ett jävla måndagsexemplar till människa varje höst och vinter när ångesten kryper sig på.. jag vetefan..
Nu undrar jag hur många vintrar jag har i mig innan jag bara avslutar skiten, för det här kan verkligen inte vara hur ett liv ska vara..
submitted by throwawayhejohae to sweden [link] [comments]


2019.10.08 16:55 Loxus Kort biografi han skrev 2006

1991
En vacker försommardag i juni nittiett gick jag äntligen ut grundskolan i Skäggetorp och mitt liv kunde börja på riktigt. Vi sjöng "Den blomstertid nu kommer" i kyrkan, vi kramades och sen åkte jag hem till mitt pojkrum på Gräsgatan i Vidingsjö och lyssnade på "Breaking the law" med Judas Priest. Sedan fjärde klass hade jag gått i Linköpings musikklasser, ett Adolf Fredrik för kommunen där "idéer blir verklighet". Vi var första kullen, en slags försöksgrupp. Märkligt nog var musikklasserna överrepresenterade av kristen höger från dom finare områdena i kommunen, någonting man knappast reflekterade över som tioåring men som man senare i livet inte kan se som något annat än en konspiration. Linköping var en korrumperad stad och maffian hette Filadelfiakyrkan. Fast det låter mer spännande än det var. Att musikklasserna placerades i låginkomsttagarnas Skäggetorp kunde naturligtvis ses som en integrationsplan, att här gjorde man minsann ingen skillnad på folk och folk. Men jag tror att starka krafter ville vinna land åt sitt frikyrkliga imperium. Den profana rockmusiken lyste med sin frånvaro i Linköpings musikklasser, men i övrigt sjöng vi allt från "Combaya" till "Dona nobis pacem". Kanske trodde någon att barn och tonåringar inte intresserar sig för rockmusik, kanske trodde någon att barn och tonåringar anser att musik var bäst för hundra år sen. Andra saker rörde sig i mitt huvud dom åren. Allt man inte fick lära sig i skolan var det som skulle fylla mina år framöver. Och allt lärde jag mig 1991.
Den sommaren var jag i Strömstad med min bästa vän på hans föräldrars landställe. Vi satt på kvällarna vid campingens minigolfbana och drack öl och rökte och träffade tjejer från Norge. Vi lyssnade på "Puls" med Gyllene Tider och vi lärde oss G-dur och C-suss på våra gitarrer. Hemma i byrålådan på Gräsgatan låg biljetter till Guns'n'Roses i Globen och vi kunde knappt tro att det var sant. Livet var rättvist. Jag hade långt hår och bandana, trasiga jeans och vit skjorta. Jag var rödbränd och fräknig av västkustsolen. Tånglukten och dom varma klipporna och cigarettröken och skymningsljuset och norskornas parfymer och mopedolja och nyklippt gräs smakade liv, liv, liv. På blandbanden vi hade i bergsprängaren fanns The Dogs D'amour, The Pogues, Black Sabbath, Poison, Jakob Hellman, Tom Petty, Mötley Crüe, Kiss, Springsteen och Ebba Grön. Jag drevs av en frustration redan då, att jag ville fånga allt, inte låta ögonblicken bara dra förbi. Jag ville skriva låtar som förevigade känslorna jag hade där vid minigolfbanan. Jag undrar vad folk gör med alla sina känslor. Min första sång skrev jag när jag var åtta år. Den handlade om min undulat som dog. Sen skrev jag om det svåra med att vara liten och inte få bestämma själv, om skolfröknars tyranni, om vackra vårdagar och om tjejer och deras märkliga språk. Och nu, utanför den ångande sommarorten Strömstad, var jag redo för tonårsromantiken. Jag var kroniskt kär i vem som helst, i alla väder, alla timmar på dygnet. Jag behövde papper, penna och en gitarr. Jag behövde tacka livet.
Till hösten kom jag, på grund av mina dåliga betyg, in på fjärdehandsvalet Omvårdnadsteknisk linje på Ljungstedtska skolan. Det var inte precis vad jag ville, men det gav mig två givande praktikperioder på långvården respektive servicehus. I övrigt gjorde den skoltiden inga bestående intryck. Vad som verkligen hände den hösten var att jag äntligen blev tillsammans med min stora kärlek. Jag skrev en låt till henne som hette Vintertid. Det var en längre sång än dom jag gjort innan, som tog olika vändningar i musiken och inte alls slutade där den började. En stor sång, tyckte jag. En hörnsten på en drömd skiva. Annars skrev jag inte så mycket än. Inte riktigt. Jag hade högvis med sånger, men dom upplevdes inte skrivna, bara påhittade. Som ord och musik som blivit till mer av dunklet från ett ensamt stearinljus eller av höstkvällen som tagit sig in genom fönstret. Jag önskar att sånger kunde hända på det sättet fortfarande, att dom bara trängde sig fram, men det gör dom inte. För många lager att ta sig igenom nu, antar jag. Nu får jag skriva dom av fragment, hitta trådar som går in i varandra, använda känslor som bara kan fångas i korta rader. Då handlade EN sång om bara EN sak, utan ambition att vara komplex eller mångbottnad. Och särskilt bra var det inte, men mycket känslosamt, och på liv och död.
Och kär var jag och vi lärde oss det goda hos livet tillsammans, vi hånglade i soffor och skaffade oss en referens i kyssar och smaker. När året var slut var jag så fylld av intryck att jag trodde huvudet skulle blåsa av som en champagnekork.
1992
Under våren som följde behövde jag inte bry mig om skolan över huvud taget. Jag hade en tjej att vara kär i. När sommaren kom tog jag med henne till Strömstad igen och vi bodde på Krusenska husets vandrarhem några nätter och sen hos min kompis. Vi rodde över till Norge för att köpa starköl som vi drack på klipporna medan solen gick ner och vi gjorde det mesta man ska göra när man är i Strömstad och är sexton år.
Nu hade jag börjat lyssna på Magnus Johansson. Han är viktig. Han har en värme i sina sånger som jag har eftersträvat. Jag lyssnade också på Perssons Pack. Per Persson och Magnus Johansson tycker jag är några av landets bästa låtskrivare. Jag såg packet i Linköpings trädgårdsförening den här sommaren och dom gjorde ett viktigt intryck. Dom gjorde ingenting på skoj. Det är allvar hela vägen, fredagsfyllorna och landsortsromantiken. Per Persson är Jeppe på Berget. Han lever livet och ställer frågorna sen. Dom som gör på annat sätt kan man inte lita på.
Till hösten började jag på social estetisk linje på Katedralskolan. Jag kom in efter två veckor när fem personer hoppat av. Där lärde jag mig ingenting. Men jag fick nya vänner som satt på andra fik och jag gjorde slut med min tjej och ångrade mig men kom över det vips tio år senare. Andra saker som hände nittitvå var att jag skrev Nån annan och att jag somnade ifrån ett ljus och brände upp radhusets övervåning.
Sen åttiåtta var jag också medlem i ett band som hette Snoddas och vi började nu gå in i en seriösare fas. Vi hade vunnit en lokalbandstävling och fått göra en CD-singel och vi spelade ganska flitigt runt om på fritidsgårdar och studentställen. Vi spelade snabb pop i vågen av Dom Lyckliga Kompisarna. Det var Staffan Palmberg, Tomas Öhman, Anders Johansson och jag och lojaliteten var stark och dom är fortfarande mina närmsta vänner. Vi drog åt olika håll i bandet. Jag ville spela hårdrock eller folkparksrock, dom ville spela mer brittiskt eller Seattle. Men spelglädjen var större än profileringen och vi spelade på alla sätt i alla riktningar bara man fick spela fort. Vi lärde oss stå på scen inför alla sorters publikum och Anders, som senare blev radio och TV-profil tillsammans med Måns, stod för mellansnacket. Staffan, Tomas och jag var kompisar sen fjärde klass och med Staffan hade jag skrivit och lekt fram låtar sen vi var tio år. Han var en intressant låtskrivare, nydanande och oförutsägbar. Till honom skrev jag senare låten Elden.
1993
På vintern nittitre kom Mathias Gurestam till Linköping för att hälsa på Tomas Öhman, dom kände varandra från ett konfirmationsläger i Dalarna. Mathias var från Falkenberg, nästan två meter lång och hade stort krulligt hår. Han var en fixare och alltid spindeln i nätet. Han ordnade en spelning åt oss på Lusthuset i Falkenberg, satte upp affischer på gymnasieskolan och krängde våran singel till alla han kände. När vi kom dit hade han även styrt upp så vi hade en kort spelning i skolans matsal på lunchen, två gig på Lusthuset samma kväll och en akustisk spelning kvällen efter på pizzeria Bon Apetite. På Lusthuset var det nån gymnasiehappening och vi spelade först i cafét tidigt på kvällen och sedan på stora scenen innan kvällens huvudattraktion Ronny och Ragge. I Hallands Nyheter dagen efter stod att läsa: Snoddas och Pökashow räddade avslagen kväll. Great! Vi återkom flera gånger till Falkenberg, både Snoddas och jag själv.
Sommaren samma år spelade vi på Stora Dansbanan på Hultsfredsfestivalen. Det var overkligt att få beskedet om att vi skulle få spela där. Vi var osäkra på om det fanns nåt större man kan vara med om. Vi fick backstagepass och ölbiljetter och i logen stod det mer läsk än man kan dricka. Det var första gången jag var på festivalen och vi bodde på campingen med alla andra från Linköping och våra vänner hade gjort flaggor och plakat. Trots att konserten nästan var den enda timme jag var nykter på är det också min enda minneslucka från den festivalen. Jag var så nervös och så mycket där att jag inte kunde vara där mer. Ulf Lundell spelade samtidigt på Hawaiiscenen. bob hund gjorde en beryktad spelning, också på Stora Dans, och kom året efter tillbaka på den näst största scenen.
På hösten mönstrade jag i Karlstad, drack en laglig starköl, såg på Jurassic Park och fick en frisedel av en psykolog som tyckte att jag skulle söka hjälp. Jag fyllde arton år och Tomas och jag hade gemensam fest på Arbis i Linköping. Jag fick en fin flaska whisky av Mathias som jag senare i hemlighet bytte mot tolv folköl.
1994
En dag när jag satt på Café Siesta på Stora torget, vintern nittifyra, kom Mathias Allén från rockföreningen Rock d'Amour fram och undrade om jag händelsevis ville spela förband till Stefan Sundström & Apache när dom kom till Skylten. Jag hade precis upptäckt Stefans skivor och tyckte det var det bästa som hände just då, så jag sa ja. Jag sa visserligen ja till det mesta och hade rätt mycket spelningar på studentställen, pizzerior, firmafester, bröllop och studentskivor. Men ett gig på Skylten var bra bara det och med Sundström skulle det bli utsålt. Ett stort minus vid den här tiden var att jag alltid blev så otroligt nervös för allting och nu skulle jag alltså gå runt och vara nervös i flera veckor. Det kan ha varit det som höll mig så sjukligt smal. Eftermiddagen när jag klev in på Skylten, som var den enda rockscenen och det absolut coolaste stället i kommunen där alla hårda band repade och alla svartklädda människor höll till och där jag hade hängt sen jag var tretton, så skakade kroppen. Stefan och Apache och Johan Johansson satt i fiket och sa hej. Det luktade speciellt på Skylten av svart målarfärg och scénrök, en spännande doft som gjorde sig bra till skinnjackor och hårspray. Från entréns plåtdörr gick en trappa upp med väggarna tapetserade med turnéaffischer från punkband som spelat där. Mitt i lokalen nån meter från scenen stod en bärande, irriterande pelare som skymde sikten. Numera har lokalen flyttat en trappa ner och målats fräscht vit för att kommunen ska kunna hyra ut den till annat än alternativ musik. Man kan bli galen på hur oöverstigligt svårt det verkar vara att driva en ball rockklubb i Sverige. När jag äntligen hade spelat mina låtar svajade jag av scenen och möttes av Johan Johansson och hans plirande ögon. Bra lirat, sa han. Tack, sa jag. Har du gjort någon demo eller platta som man kan få, undrade han och jag svarade att jag just skulle spela in en demo, nämligen imorgon. Vi bytte nummer och när jag återfick balansen i kroppen var jag den lyckligaste mannen på jorden. Johan Johansson hade spelat trummor i KSMB, han hade gjort låtar som jag avgudade och han hade producerat Stefans senaste platta. Nu hade han mitt nummer och jag hans. Dagen efter åkte jag till Askersund där jag bokat två dagar i en dansbandsstudio och vi spelade in min första demo. Första låten var Nån annan. Det var Rille Krantz på gitarr, Helena Tagesson (som syns på omslaget till Dans med svåra steg) på sång, P H Andersson på fiol och min farsa på bas. P H blev sen min följeslagare några år framöver. Jag tog studenten och lovade mig själv att aldrig mer sätta mig i en skolbänk. Med reservation för visskolan i Kungälv som jag sökt till. Kom jag inte in där skulle jag nog ha tagit ett jobb som kampanjartist åt sossarna i Linköping som jag blivit erbjuden. Men jag kom in utan att egentligen veta vad det var jag sökt till. Nåt skulle man söka och jag kunde bara se det som alternativ. Anders kom in på teaterskola i Hudiksvall? och det blev alltså dags att splittra Snoddas. Vi spelade in åtta låtar på en demo och släppte den på vår sista konsert på Skylten i slutet av den varma fotbollssommaren.
Nu följde en termin på folkhögskola med allt vad det innebär av rödvinsdrickande och djupa samtal och nylonsträngade gitarrer och lapsangte och vänsterrörelse. Vi hade utsikt över Bohus fästning och frossade i Cornelis och Fred Åkerström. Jag lärde mig framför allt att utveckla mitt gitarrspel och så var jag hemligt förälskad i nästan alla tjejer på teaterlinjen. Man var så långt från verkligheten där att det tog tre dagar innan jag hörde talas om Estoniafärjan. Jag slutade efter en termin och flyttade hem igen.
Johan Johansson ringde ibland och kollade läget och jag skickade honom låtar i den takt jag skrev dom, men han tyckte jag var för ung för att göra en platta än så länge, men när det var dags ville han gärna hjälpa till. Det lät bra, tyckte jag.
1995
Jag hyrde min första lägenhet i andra hand på våren nittifem. En etta på Gamla Tanneforsvägen med balkong och stora vindsutrymmen på sidorna som gick att inreda. Det var nästan en liten trea. I köket hade jag skrivbord och elektrisk skrivmaskin och här skrev jag dom flesta låtarna till min första skiva. Jag levde extremt billigt och försörjde mig hjälpligt på småspelningar här och var. Jag spelade ofta på Flamman, en studentpub och på Lazlo´s pizzeria i Hjulsbro. Ofta ihop med P H. Jag var också i kontakt med folk från Bona, en kommunistisk folkhögskola utanför Motala, som ordnade musikkaféer och kulturkvällar. Jag spelade på en bröllopsfest i Borkhult som var minnesvärd, även om få troligen minns nånting. En gång spelade jag för internerna på Roxtuna-anstalten och en annan gång på Postens firmafest. Det var en bra skola. Jag behövde spela mycket för att bli bättre och för att ha råd med hyran. Det vanligaste gaget var mellan femhundra och tusen kronor svart och fri öl.
På hösten fick jag jobb tre dagar i veckan på en liten firma som hette Kärna Reklam. Jag ritade kartor och planlösningar till broschyrer åt Stångåstaden, ett fastighetsbolag. Det var bara jag och chefen, Göran, som jobbade där. Vi hade ett kontor i Konsert & kongress. Jag lyssnade mycket på Ola Magnell, Cornelis och Lundell när jag jobbade och trivdes bra.
1996
Mathias flyttade till Stockholm vintern 95-96. Till Götgatan 81.Det var en stor etta med högt i tak, fiskbensparkett, ornament i taket och ett typiskt söderkök. I rummet hade han ställt en säng, en stor rosa soffa, ett rejält soffbord, en hylla med skivor och filmer och några flyttkartonger. Väggarna var vita sånär som på en klunga bilder på vänner. Jag kom upp för inflyttningsfest. En råkall vind svepte över Götgatans blaskiga asfalt den kvällen. Jag och en polare gick till Ica Ringen för att köpa inflyttningspresent i form av diskborste och toapapper. Jag minns hur stort jag tyckte det var att Mathias skulle bo på Söder, så nära till allt att han knappt skulle behöva ytterkläder. Han var typen som alltid sa att det ordnar sig, och så gjorde det det. Han sa att stålar är inga problem, vilket blev vårt motto även om vi aldrig hade några, eller just därför.
Det var en bra fest med mycket folk. Hallen var överfull av vinterjackor och kängor. Vid tretiden hade polisen varit där för andra gången och festen hade lugnat sig. Några låg och sov i sängen, andra satt i soffan med sina vinglas och började bli eftertänksamma. Mathias bad mig spela några nya låtar och jag gjorde det. Jag spelade Kom änglar och Vårdag i november och Av ingens frö. Vid väggen på golvet vid hallen satt Johan som jag aldrig träffat förut. Han hade just kommit från nån annan fest. Han hade långt, ljust hår och glasögon och en lila schal runt halsen och en snygg tjej som hette Emma. Jag märkte att han gillade Kom änglar. Efteråt började dom fråga om jag skickat nåt till skivbolagen, om jag ville göra en platta och hur jag tänkte. Jag hade varit dålig på att få iväg demokassetter. Jag drömde, men var också rätt nöjd med dom spelningar jag hade. Men Mathias hade visioner och en idé växte fram klockan fyra på morgonen. Han och Johan skulle starta ett eget skivbolag, ett handelsbolag. Det började göras överslag, det jämfördes, det frågades och spånades. Jag trodde nog innerst inne inte alls på idén, men lät planerandet fortgå. I teorin lät det kul. Som att planera ett bankrån bara för att stretcha sin kreativitet vid femsnåret på morgonen. Och snart var festen slut och jag somnade på den rosa soffan.
Dagen efter åt vi brunch på VC på Skånegatan. Ett nytt begrepp för mig, fanns inte i Linköping. Jag åt amerikanska pannkakor med lönnsirap, äggröra, bacon och prinskorv med juice och kaffe. Mathias och Johan hade inte släppt idén. Det måste funka, sa dom, och vi gjorde överslagen igen. Hur mycket pengar kan vi skrapa ihop och från vilka? Hur många skivor borde vi kunna sälja utan distribution? Vad kan det kosta att göra en skiva om vi använder oss av kompisar som kan spela gratis? Tiotusen? Tjugo? Hur gör man? Hur blir rullbandet man spelat in på en CD-skiva? Vad är mastring? Vi bestämde att vi skulle kolla upp en del saker men ingen kände någon i branschen. Johan Johansson vågade jag inte ringa. Han skulle bara säga att vi borde vänta och det kunde vi inte.
Mathias ringde några dagar senare och föreslog att vi skulle ta med Filip Adamo, hans syssling, i projektet. Jag visste vem han var. Hade träffat honom på Stockholms filmfestival en gång, dryg och otrevlig. Men han hade en del kontakter antog jag, så okej, men det blir strictly business. Filip ville vara med. Han hade hört mina demokassetter och förstod ingenting av vad som var bra med dom, men om det nu var så att dom sålt i Linköping i femhundra exemplar så tänkte han inte missa chansen att vara med i skivbolaget. Filip visade sig vara den kreativa energi vi behövde, en galning som inte såg upp till någon och som inte var rädd att göra bort sig eller hamna i konflikter. Vi hamnade i konflikt, jag och Filip, hela tiden och han vande sig vid att jag slängde på luren i hans öra. Under tiden utvecklade vi en stark vänskap. Mathias var den ansvarsfulla som höll i själva handelsbolaget och ekonomin och stoppade mig och Filip när vi svävade ut. Johan var diplomaten och psykologen som försökte sänka våra röster under våra möten. Vi döpte bolaget till Elvira, vilket var min idé, och jag minns inte varför mer än att det lät vackert. Vi hade vårt första bolagsmöte i min etta på Gamla Tanneforsvägen. Där satte vi upp punkter på ett papper om hur vi skulle gå till väga, hur vi skulle dela inkomsterna och frågor om sånt vi inte visste och behövde ta reda på. Det var vårt skivkontrakt, två handskrivna A4, med instuckna interna skämt. Nu kunde vi börja jobba. Vi bokade den billigaste studion i Linköping, en helt nystartad som drevs av yngre och mer oerfarna personer än oss. P H var med, han gick då på Lunnevads folkhögskola och kände en trummis som gärna hjälpte till, Johan Aronsson. Helena Tagesson hade en lillebror, Kalle, som vi hört var begåvad på piano och jag frågade honom och han sa ja. Några basister kände vi inte, Anders bodde i lund nu och Snoddas var historia, men jag hade en vän från skolan i Kungälv, Martin Söderström, som var en hygglig gitarrist och vi tänkte att det är ungefär samma sak. Bara färre strängar att hålla reda på. Där hade vi bandet och studion. Vi repade en eftermiddag på Lunnevad och gick sen ner i den lilla källaren där studion låg och började spela in. Teknikern var nån som studion hade använt sig av förut och vi litade på dom. Det visade sig att han nog mest spelat in hårdrock och han spelade in skivan med gate på alla kanaler. Gate är en effekt som eliminerar brus genom att sluta signalen direkt efter ett instruments tillslag. Det går att använda om man spelar in Metallicas trummor, men låter inte lika bra på en nylonsträngad gitarr. När allt var inspelat, och det som lät konstigt förklarats med att "det fixar vi i mixen", var det dags att mixa. Omslaget gjorde jag på kvällarna på Kärna Reklam. Anton H le Clerqc hade tagit bilderna, han var en eldsjäl i Studiefrämjandet där vi repade med Snoddas som alltid stöttade oss och mig och jag har mycket att tacka honom för. Han var också fotograf på Östgötacorrespondenten. Elvira var så gott som klara med planen för tryckandet, pressandet och releasen av plattan. Men när jag kom hem och lyssnade på vad vi åstadkommit under fem dagar i studion så grät jag. Det lät inte ens i närheten av en skiva. Pengarna var egentligen slut och tiden knapp, men jag lyckades övertala Elvira om lite mer av båda för att ta tapen ner till Tranås, där vi spelade in Snoddas-singeln, och mixa om allt. Mats Axfors var tekniker och han räddade den katastrofala inspelningen bäst han kunde.
I maj kunde vi stolta plocka upp ett av femhundra exemplar av "Dans med svåra steg" ur kartongerna på Gamla Tanneforsvägen. Tvåhundrafemtio ställdes i ett av mina vindsutrymmen och den andra hälften delades upp mellan Elvira för att följa med till Stockholm. Jag sa upp mig på Kärna reklam och vi hade spelning med release på ett utsålt Skylten. Kalle hade varit bortrest och kom mitt under konserten rakt upp på scenen. Vi krängde nästan hundra skivor redan första kvällen. Sen hade vi fest till morgonen.
Flera skivaffärer i Linköping hjälpte oss att sälja skivor under disk, några tog sig till och med besväret att sälja den vitt. Den blev ganska efterfrågad och vi blev tvungna att beställa nya. Pengarna vi fick in som skulle gå till Elviras gemensamma kassa behövdes till hyror och mat och krogbesök och i Elviras kassa växte bara streck på hur mycket alla var skyldiga. En kartong skivor glömdes i en telefonkiosk, en annan på nån pizzeria. Det var ingen väldig ordning men alla hade vi oftast en hundring i fickan och alla var glada.
I juli ringde P H och berättade att han hade en trea på gång i Fruängen söder om Stockholm. Han hade inte råd att bo där ensam men om jag på en dags varsel kunde säga att jag ville hänga på så kunde han tacka ja. Fruängen hade tidigare inte funnits med i dom drömmar jag hade om huvudstaden, men jag tänkte att om jag inte sticker nu kanske jag aldrig kommer iväg. Så jag sa ja och i augusti flyttade vi in på Fruängens kyrkogata. Det var en kantor som bodde där innan och lägenheten var kyrkans och satt ihop med deras lokaler. Vi fick nycklar som tog oss in i alla utrymmen och kunde därför genom en hemlig kulvert ta oss in i kyrkans ungdomsgård och spela pingis där hur mycket vi ville. Vi hade ett stort vardagsrum med parkettgolv och balkong, varsitt sovrum och kök med diskmaskin och toa med tvättmaskin. Och under Guds tak. Man kan inte bo bättre. Men nu behövde vi mer jobb. Elvira hyrde en lokal på Tegnérgatan där dom inte fick bo utan bara arbeta. Så där bodde dom alla tre plus en till och då och då flickvänner. På samma gata ligger Krogen Tre Backar där man kunde få spelningar om man bara tog hand om allt själv. Filip hade skaffat spons på en alkoläsk så vi kunde trycka affischer med deras logga nere i hörnet och vi affischerade över stan och folk kom och Elvira satt i kassan och tog fyrtio kronor i inträde.
Nu ringde Johan Johansson. Han hade fått en skiva jag skickat. Bra, tyckte han. Bättre än han trodde. Han tipsade om att vi borde kontakta KonTur, ett bokningsbolag som bokade honom, Sundström, Staffan Hellstrand och Kjelle Höglund. Vi borde också slå en signal till MD musikdistribution, tyckte han, så att skivaffärer landet runt kunde beställa plattan. Sakta i backarna, tänkte jag, men vi gjorde som han tipsat om. På KonTur mötte vi Stefan Lilja och Hans Hjort. Hjort var stor och skäggig och rökte oavbrutet och såg ut som jag tänker mig att alla i skivbranschen såg ut på sjuttiotalet. Lilja var mindre och mycket sympatisk. Dom sa att om vi får MD med oss så kunde dom tänka sig ett samarbete. På MD sa dom att om KonTur bokar så kunde dom hjälpa oss med distributionen. Det var en bra eftermiddag och vi gick och åt kebab på Wendys i Hornstull.
Och där låg Stockholm. Distinkt med sitt vatten och sina torn. Lockande med sina skeva gator och sitt myller. Destruktiv, kreativ och självklar. Jag kan min Bellman och såg hans värld, jag kan min Evert Taube och såg hans hem. Jag kunde kyssa stadens fötter för alla äventyr den redan gett mig. För alla vackra namn, för alla vackra platser. Jag visste att jag var här för att stanna. Jag hade givits en fast punkt.
1997
Johan Johansson fortsatte hjälpa till. Han tipsade Nenne Zetterberg på P3 om min musik och hon nappade och vi skulle plötsligt spela in P3 Live från Cornelisrummet på Mosebacke. Cornelisrummet är ett litet rum som tar in allra, allra högst åttio personer och där hänger Mäster Cees väst med gammalt tobaksfras i fickorna. Om man har en släng av klaustrofobi, vilket jag har, är det ett obehagligt rum att vistas i när det är fullt. En gång såg jag Ola Magnell spela där och jag satt längst fram med fötterna på scenkanten och knäna i hakan. Jag hade svårt att andas, svettades och mådde illa. Men när konserten var slut ville jag bara sitta kvar och göra om det. Man blir odödlig när man klarat av en stund med sina nojor. Från Cornelisrummet har man utsikt över Slussen, Gamla Stan och Riddarholmen. Det är en vacker plats i Stockholm. Nu skulle jag spela där. Benen ville inte gå dom sista meterna uppför Hökens gata när jag var på väg till soundcheck. Jag övervägde tanken att sätta mig på ett tåg till Göteborg för att vara helt säker på att inte behöva spela. Folk hade nog blivit förvånade. Kvällen innan hade jag varit så stirrig att jag börjat dricka rödvin med en tjejkompis som var på besök och sen hade vi sex, så nu var nervositeten påbättrad med lite ångest och baksmälla. Great. Och på världens minsta scen, längst in i rummet med åttio personer mellan mig och utgången. Jag skulle kräkas, svimma och kissa på mig och allt skulle sändas i radio och hela Svea Rike skulle stämma upp i ett rungande hånskratt. Under soundcheck tänkte jag på vilket land jag skulle flytta till. Inte England, där bor massor av svenskar. Kanske tyskland.
Jag minns ingenting av konserten. Det är lustigt, med det jag sysslar med. Det är en extrem jakt på nuet, ett gigantiskt Carpe Diem ungefär som en fylla fungerar. Allt stängs av och här och nu är det enda som finns, och så minns man nästan ingenting efteråt och allt blir tomt och att göra det igen är det enda som känns meningsfullt. Det är en jävla paradox. Jag vet att jag tänkte mycket det här året på om det var värt det. Om det verkligen kändes lika bra efteråt som det kändes dåligt innan, eller om det var obalans åt fel håll. Jag vet inte vad jag kom fram till, men jag ser mig själv kliva upp på scenen gång efter gång fortfarande.
Jag skrev mycket. Försökte få det att bli ett jobb med rutiner. Jag började dagarna med en promenad i Långbro och hade Rolling Stones i lurarna. Eller Bob Dylan. Jag hade fortfarande väldigt poetiska ambitioner, tyckte om versrader och rim och utsmyckningar. Det var mycket daggvåta marker och älvdans och sånt som inte Filip Adamo förstod då och som jag knappt själv förstår nu. Johansson, Elvira och jag träffades mycket. Han ville producera nästa skiva och jag var ivrig att sätta igång. Vi började inspelningarna på sommaren och till hösten kom Rusningstrafik. Martin Söderström var kvar på bas och P H på fiol och flöjt. Johansson spelade trummor och gitarr. Elvira och Johan Johansson hade ständiga duster om ekonomi och vad som behövdes till skivan, vilket nästan alltid slutade med att Johan sa att så här går det till och Elvira sa jaså. Han var en räv, en övervintrad punkare som gjort mer plattor än vad vi hade hemma i våra hyllor. Jag förstod inte alltid hans breda ståkkålmska, han hade uttryck som att gå och luta sig och socker i kartongen. Jag försökte hitta på egna, men det gick inte.
Rusningstrafik sålde i tvåtusen ex första halvåret. En liten bit över break even, fast dit nådde vi inte eftersom vi hela tiden plockade förskott ur kassan. Jag låg alltid efter med ekonomin. Hade jag en hundring över åt jag en räkmacka eller åkte taxi.
På hösten skulle Sundström turnera i Norge och jag fick erbjudande att följa med. Både som förband och som kompgitarrist i Stefans band. Vi skulle besöka Oslo, Molde, Volda, Bergen, Kristiansand och Stavanger. Jag hade aldrig spelat mer än två dagar på raken innan, vilket man klarar utan att äta, och jag insåg att det krävdes förändringar i mitt sätt att deala med nervositeten. Jag slutade äta kött på den turnén. Stefan och Apache hade gått skilda vägar och Apache hade skaffat en ny sångare och blivit Weeping Willows. Sundströms nya band hette Rejvkommissionen. Norge var vackert så hjärtat värkte och exotiskt. På en bilfärja på en fjord på västkusten stod Stefan och jag på däcket och blickade ut över bergen och skogarna och vattnet och Stefan lade armen om mig i blåsten och sa: Tänk på tre saker Lasse, om du ska göra det här i livet. Skit i vad folk skriver i tidningarna, det är bara trams, ta det lugnt med spriten och skaffa dig en tjej och håll kvar vid henne resten av livet. Det var som en film, som att han sträckte handen mot nejderna och sa: En dag, min gosse, ska allt det här bli ditt. Stefan är en av dom roligaste, klokaste och varmaste personer jag träffat. Men det skulle dröja innan hans råd sjönk in. Ironiskt nog var det just Stefan och hans band som lärde mig dricka sprit på riktigt där i Norge. Festen började tidigt på eftermiddagarna och jag var härdad när jag kom hem till Fruängen igen.
Filip, som till och från hade körkort, skjutsade hem mig till Fruängen en kväll när vi varit och fikat vid Odenplan. Strax innan vi kom till Västerbron hörde vi introt till En av alla dom på bilradion och vi höjde volymen och log. Vi svävade över Stockholms öar blänkande i gatljus och jag kände att jag skakat av mig motståndarna, skolväsendet och dom utstakade vägarna. Vi var en egen maffia nu. Inga banker, inga kreditkort, inga register, inga chefer. Vi skulle leva av lust, ångest, passion, kärlek, musik och brustna hjärtan. Vi hade solen i ögonen.
1998
Tyvärr höll nu Elvira på att slita sönder vänskapen mellan mig och Mathias. Vi pratade knappt med varandra längre och det kändes forcerat och jobbigt. Vi var egentligen inte osams om nåt speciellt utan drogs isär för att vi alltid tvingades stå på varsin sida. Jag med visioner och han med ett ansvar och en budget. Stålar höll nu på att bli ett problem och vi klev i en simpel fälla. Vi visste att det inte fanns en framtid med Elvira records och alla hade nu andra jobb vid sidan och våren nittiåtta bad jag Stefan Lilja sprida ryktet om att jag sökte nytt skivbolag. Fyra bolag hörde av sig och jag gick och träffade dom och bad en jurist titta på kontrakten dom erbjöd och jag åt lunch med dom, driven av samtliga dödssynder. Jag var rädd att bli lurad. Jag tänkte att dom ville klippa mitt hår och stoppa in mig i en skivbolagsmaskin och trycka på en stor knapp. Den minst sympatiska av dom jag träffade var Magnus Nygren på Universal. Han pratade högt och fort och garvade åt såna söderromantiker som jag, men nånstans kände jag att vi skulle kunna bli kreativa ihop. Han påminde om Filip i sin brist på fjäsk och psykologi, han hade rykten om sig i branschen som mannen som gjorde Jakob Hellman stor, men också mannen som fick Hellman att aldrig mer göra skivor. Många hade åsikter om Magnus Nygren. Jag ringde Sara Isaksson som låg på Universal och frågade vad hon tyckte och hon sa att han var snäll. Sen ringde jag Nygren och sa att jag ville till Universal men att jag var rädd för honom och då skrattade han ett rått skratt. Vi blev ett bra team tillsammans med Jennifer McShane som då jobbade med promotion på Universal. Jennifer är den enda jag sett gå en hel Hultsfredsfestival i högklackat. Hon var fenomenal och oemotståndlig.
När jag skrivit på kontraktet skulle jag äta lunch med den svenska avdelningen på en fin restaurang på Östermalm nära deras kontor. Kvällen innan hade jag ätit musslor hos Johan Johansson och druckit massa vin med hans kompis Guld-Lars och nu kom kallsvetten krypande igen. Efter lunchen sa alla att det hade varit supertrevligt att träffa mig och jag vet att dom ljög för jag hade bara suttit där och petat i en liten förrätt och försökt få i mig en lättöl. Jag tror aldrig att jag sa nånting. Jag tror bara att jag nickade lite ibland och sneglade mot toaletten.
Jag var mycket förvånad över Universals samarbetsvilja. Ingenting ville dom lägga sig i, det tyckte dom var viktigt, allt skulle jag få göra på mitt sätt. Dom var rädda att min publik skulle se mig som en svikare som gått till ett multinationellt skivbolag. Det förstod inte jag. Jag tyckte Universals logga var skitsnygg och kände mig stolt över att dom ville ha mig. Johansson skulle få producera igen och nu var jag sugen på ett rockband.
Björn Rothstein var från Gotland, hade epilepsi och spelade trummor, Lasse Bax spelade bas och bodde granne med oss i Fruängen, men det var inte så vi träffades. Han var gammal vän med Johansson och hade spelat med honom mycket. Under vintern det här året hade min och P H:s vän Jens Back från Linköping flyttat upp till Stockholm. Han hade ingenstans att bo så han fick sova på våran soffa ett par veckor. Eftersom P H gick i skolan så blev det jag och Jens som hängde på dagarna. Jag kände inte Jens väl, men nån kväll på Gamla Tanneforsvägen hade vi ändå suttit och druckit oss fulla, han och jag, vet inte varför, och drömt om Stockholm och rockmusik och det gamla vin, kvinnor och sång. Jag gillade Jens, och jag visste att han spelade Hammondorgel. Jag hade sett honom spela med ett bluesband på tjugoettans krog i Linköping. Jag tog med honom till replokalen i Münchenbryggeriet för att träffa Johansson och vara med på ett rep. Alla gillade Jens och jag var glad att ha en jämnårig i bandet. Det fina med Jens Back är att när det kommer till rock'n'roll är han en större romantiker än dom flesta. När han senare skaffade en egen lägenhet satte han upp telekablar på väggarna för att han ville somna till doften av rockmusik. Han äter Lynnard Skynnard till frukost. Jag träffade en kvinnlig ljudteknikerlärling, dom är inte många, i Visby flera år senare och visste att Hovet skulle dit och spela in sin platta och kunde se Jens framför mig när han skulle möta henne. En snygg tjej med slitna jeans som kunde micka upp ett Leslie skulle Jens kunna dö för. Nu bor dom på Norrmalm.
Karl-Magnus skulle göra omslaget till skivan och han hade valt att jobba med fotografen Peter Norrman. Vi hade långa möten om hur det skulle se ut och vad jag skulle ha på mig och Karl-Magnus kunde med eftertryck säga saker som: Jag ser mycket gult, kanske en cykel. Det var inte som på Kärna Reklam. Peter tog över tolvhundra bilder, minns jag, och jag började förstå att det nu, på ett stort skivbolag, fanns större möjligheter men också mer att ta ställning till. Jag hade inte tänkt så mycket på nåt annat än låtarna tidigare. Förpackningen hade bara varit en förpackning. Ändå hade jag noggrant studerat alla andras förpackningar utan att riktigt förstå hur mycket det bidrog till helheten.
På sommaren nittioåtta var jag färdig med Fruängen och flyttade in i en tvåa, andra hand och möblerad, på cirkusvägen i Västberga.
Med solen i ögonen kom i slutet av augusti nittiåtta och den följande hösten gjorde jag min första riktiga turné ihop med bandet från skivan. Tvivel, första singeln, hamnade på Tracks, jag fick göra en del intervjuer med tidningar och jag, Jens, Nygren och Jennifer gick efter ett halvår ut och åt japanskt på Tegelbacken och firade tiotusen sålda ex av plattan. Plötsligt fanns det folk i Umeå som kunde mina sånger, i Växjö, i Västerås, folk i städer jag inte ens varit i tidigare. Jag visste inte vad jag skulle tycka. Jag vandrade under en klar himmel. Luften var frisk och lätt att andas in.
submitted by Loxus to winnerback [link] [comments]


2019.09.15 16:23 HannahAurora Snälla hjälp mig hitta 6 barnprogram jag inte minns namnen på!

Hej allihop. Just nu letar jag efter ett antal program som jag såg på Barnkanalen när jag var liten, men jag kommer inte ihåg vad de hette. Jag har sökt igenom nätet utan tur, så kan nån här hjälpa mig identifiera dem? Jag föddes 1998 så de här programmen sändes förmodligen under de tidigaste 2000-åren, alltså mellan 1998-2009, skulle jag säga. Men kan lika väl vara efter 2009.
  1. Barn gör inbrott Två barn, förmodligen syskon, som gör inbrott. Vet inte varför men de hade nog nån bra anledning. I slutet minns jag att deras mormofarmor lyssnade på nyheter på radion och hörde om nåt inbrott, och då frågade hon oroligt barnens mamma om barnen var hemma. ---------------------------------------------------------------------
  2. Utländsk kille som bor i Sverige, sabbar sin brorsas läxa och har pizzatävling med en tant i rullstol. En utländs kille bodde i Sverige med sin familj och man fick följa hans vardag. (det var inte Habib). Han hade förmodligen flyttat från sitt hemland till Sverige men om det verkligen hände tror jag inte man fick se det i nåt avsnitt. Man fick säkert se hela hans familj, men jag minns bara att han hade en storebror. I ett avsnitt tog han sig in på sin storebrosars dator och ändrade hans hemläxa. Han bytte typ ut varje "och" till "prutt" elr nåt sådant (kan inte minnas exakt). Och sen så träffade han en kompis, en äldre kvinna som satt i sån där automatisk rullstol. Vet inte varför dock. De hade pizzatävling på en lokal pizzeria, den som äter mest vinner då. Minns inte vem som vann men det va bara de som tävlade. Efteråt så stötte han på sin brosa som va väldigt arg över läxan, men innan han hann skälla ut sin lillebror spydde han (lillebrorn) för han åt alldeles för mycket pizza. Storebrosarn tyckte synd om honom och tog kort och gott hem honom utan att skälla mer. Det är allt jag minns. ---------------------------------------------------------------------
  3. Liten tjej med en förälder i Sverige och en i "Vetlanda" I början av programmet introducerade den här lilla flickan sig själv och det sista hon sa innan programmet började var "Min mamma bor i Sverige och min pappa bor i Vetlanda, och just nu bor jag här." Fast Vetlanda verkade som ett helt annat land än Sverige... ???? Jag minns att man fick se "Vetlanda" nån gång när hin var där och de såg typ kinesiskt ut. Om jag inte misminner så KAN pappan har haft en cykel med en vagn där bak. Nåt sånt finns ju i Kina. 🤔 ---------------------------------------------------------------------
  4. Pojke ger tjej puss på födelsedagsfest. Det här var inget riktig barnprogram, utan mer som en långfilm. Barnen var väl 7-11 år gissar jag. Kanske barndokumentären, fast det var inte på svenska. Norska eller danska, nåt utav de. En kille träffar en tjej, och blir kär i henne. Minns ej om de blev kompisar eller om han var för blyg, men han försökte komma på en bra födelsedagspresent till hennes födelsedag. På hennes födelsedagsfest, gick han fram till henne och gav henne en puss. Sen sa han grattis på födelsedagen och väntade på svar. Hon var förvånad, och alla andra stannade upp och såg på. Sen log hon, och de andra gästerna applåderade och festen fortsatte. Vet inte om de blev ihop eller vad de gjorde sen. ---------------------------------------------------------------------
  5. Liten flicka kidnappat av troll lär dem läsa Det här är jag säker på att det var en långfilm, och den sändes för många år sen. Det visades liksom i 2D tror jag. En liten flicka, småbarn, blev tagen av troll som bodde i tunnlaen grotta under marken. Vet inte vad de ville men de hade nog tänkt äta henne elr nåt sånt, fast hon var aldrig riktigt rädd för trollen. Men de blev vänner med henne och hon hade nyligen lärt sig läsa, så hon lärde dem läsa. Och efter ett tag så släppte de henne eller tog hem henne. Det är tyvärr allt jag minns. ---------------------------------------------------------------------
  6. Lila sjuk drake barnprogram Jag letar efter ett annat barnprogram också. Jag minns inte allt, men det handade i stort sett om en drake som bodde hos en familj. Den var tam, inte vild, och jag tror den var lila men jag är inte helt säker. I alla fall, i ett avsnitt så var draken sjuk, så de två barnen som också bodde där krympte sig på nåt sätt och gick in i drakens kropp för att ta itu med viruset/bakterien. Jag minns vagt att de av misstag hamnade i drakens mage först, de skulle till nån annan kroppsdel. De hade en karta över drakens kropp och de hade hållt den upp oc hner, och därför kom de fel. Men de vände, och till slut hittade det viruset/bakterien och tog itu med det och botade draken. Hur de tog itu med det, minns jag inte. Men antingen övertalade de eller så tvingade de väl viruset att lämna drakens kropp. Har inte hittat det ännu, men de barnprogram med drakar som jag har kommit på med hitills är: Draken Lilla blå draken Riddare Micke Jane och draken Florries drakar Draken Digby Doktor Mcstuffins Bumbibjörnarna (olika drakar förekom då och då) & (Bolibompa) Alla förslag är mycket uppskattad, så tack på förhand allesammans! ^
submitted by HannahAurora to sweden [link] [comments]


2019.09.13 15:37 TaoQingHsu ( Kapitel 3 ) En kort tala om Skriften av fyrtiotvå kapitlen Sagt av Buddha

Landskap för belysning, Bagua Mountain, Changhua, Taiwan
Medförfattare i tiden för Eastern Han Dynasty, Kina ( AD 25 - 200):
Kasyapa Matanga och Zhu Falan (som översatte den här skriften från sanskrit till kinesiska .)
Översättare i modern tid (AD2018: Tao Qing Hsu (som översatte den nämnda skriften från kinesiska till engelska.)
Lärare och författare för att förklara den nämnda skriften: Tao Qing Hsu
Kapitel 3: Skär av kärleken och ta bort girigheten
Buddhaen sade: "De som rakar huvudet och skägget för att bli Sramana och accepterar Dao-lagen bör avstå från världsliga ägodelar, vara nöjda med att be om allmosor och bara ta det som behövs. Ät en måltid före middagstid, gå över natten under träd och var försiktig för att inte önska mer, för kärlek och lust är det som gör människor dumma och dölja. "
De nämnda reglerna fastställs av Buddha för sina lärjungar, Sramanas . Sådana regler inspirerar och påminner oss om att vara nöjda med vad vi har och inte att giriga mer, för kärlek och lust är det som gör människor dumma och dölja.
Som vi nämnde i det ovannämnda kapitlet är definitionen av kärlek och lust här smalare, vilket motiv är baserat på personligt ego och själviskhet. Det är därför kärleken och lusten gör människor dumma och dölja.
Det finns ett ordstäv, "Att älska skulle göra att de dör tragiskt." Varför? Det är inblandat i den personliga faktorn och den andra sidan faktorn. Någon kunde inte acceptera att förråras eller bryts upp i kärlek, och dess hat hjärta och sin hämndssyn skulle således uppstå för att bli den faktiska åtgärden. När de är i sådant tillstånd skulle deras sinne förlora anledning och deras handlingar skulle vara out of control och därmed göra den skadliga saken. Vi kallar en sådan person som skrämmande älskare. I allmänhet är en sådan person brist på självförtroende och självförtroende. Trots detta vill de fortfarande styra sin älskare. I buddhans synvinkel är sådan en dum och ynklig.
Någon använder kärleken eller den sexuella lusten som ursäkter och medel att ha förmögenhet, särskilt den unga kvinnan med vackert utseende och god kroppsform för att locka den äldre rike mannen. Då skulle de ha förmögenhet genom skilsmässa eller avbruten. Ibland kallar vi sådan person som kärlekslärare. Den rika mannen bifogar kärlekens lust och han är därmed dolt av infatuationen.
De flesta människor följer sitt eget kroppshormon och sin visuella sans, men följer inte deras resonemang för att hitta sin kärlek. När den andra personen visas upp, skulle de vara intresserade av en sådan person genom att följa sin egen sexuella lust och visuell känsla. Vi kallar sådana saker som illusion och infatuation. I sådant tillstånd skulle faktumet inte hittas. Så det finns ett ordstäv, " älskarna är bli kär i att de inte förstår varandra .De älskare b stiger upp för att de äntligen förstår varandra. "
I fiktion eller drama skapas kärleken alltid som en romantisk historia. Men det är faktiskt inte sant i vårt dagliga liv. I kärleksförhållandet är det mer relaterat till ansvaret, toleransen, respekten för varandra, den ljuva bördan och ärligheten. Tyvärr förstår de flesta inte det, särskilt den unga manliga och kvinnliga.
När människor älskar och önskar någon, något eller att göra något, kan de dölja andra av vissa skäl. Eller de kan vara dolda av andra. Då är det ljuget. Den onda karmaen bildas. Den onda framtiden kan vänta där.
Kärlek och lust som nämns här är den onda orsaken. Efter att ha klippt av det, skulle det onda resultatet inte hända säkert.
Förlängning av betydelsen av kärlek och lust kan människan älska eller önska berömmelsen, makt, förmögenhet, mat och karriär. Oavsett kärlek eller önskan, berömmelse eller makt, förmögenhet, mat eller karriär är deras väsen inte synd. Varför? Om vi ​​förstår Buddhismens djupa mening, skulle vi veta att dessa essenser är tomhet. Eftersom dessa essenser är tomhet, är de inte oroa sig för synden eller icke-synden. Då kanske vi har en fråga. Vad är problemet eller problemet med kärlek eller önskan i sådant?
Som vi vet finns det två synpunkter i en sak. Det är positivt synsätt och negativ synvinkel. När vi missbrukar vår kärlek och lust för sådana saker, skulle de orsaka det dåliga resultatet i vårt liv. Till exempel finns ett ordstäv, "Människan är rädd för berömmelse; Gris är rädd för fett. "Varför? När en person bifogar berömmelsen följs jaloux och angrepp i tal. När en gris är fet, skulle den bli dödad för att vara som mat.
Bra berömmelse skulle dock vara till hjälp för världens folk. En sådan person strävar efter att vara till nytta för världens folk, och därför följer god berömmelse honom (eller henne). Andra saker kan härledas analogt. English: (Chapter 3) A Brief Talk about The Scripture of Forty-Two Chapters Said by Buddha
Om du tycker att den här artikeln är bra för människor, var god och dela den med dina vänner.
Med ditt stöd och donation skulle det göra världen bättre.
https://sweden-bvlwu.blogspot.com/2018/12/kapitel-3-en-kort-tala-om-skriften-av.html
submitted by TaoQingHsu to u/TaoQingHsu [link] [comments]


2019.03.18 14:05 demagoogle Stockholm läser 2019: "För Lydia" (Bokcirkel ^^)

Årets bok i "Stockholm läser" är För Lydia av Gun-Britt Sandström. Det är en massa bokcirklar och föreläsningar ute på stan, men vi kan ju köra en här också med studiecirkelfrågorna från pocketboken:
1. För Lydia (1973) är en parafras på Hjalmar Söderbergs roman Den allvarsamma leken (1912). I Den allvarsamma leken skildras Arvids och Lydias relation ur Arvids perspektiv och läsaren får inte många ledtrådar till hur Lydia resonerar och fattar beslut. I För Lydia är perspektivet det motsatta. Är det möjligt att förstå Arvid, trots att vi sällan får läsa hans tankar?
Ja, vi får ju också fri tillgång till allt som Lydia tänker om Arvids beteende, alltså alla olika möjliga anledningar till hans agerande. Jag tror också att folk kan foga in sina egna erfarenheter av korta bekantskaper eller dejter, t.ex. hur Lydia blir ghostad. Han är ju också rätt typiskt manlig i sina reaktioner gentemot Lydia – till skillnad från Tures gladlynta stil och Markus stoiska uppenbarelse.
2. Handlingen i För Lydia är förlagd till en period mellan sent 1950-tal och tidigt 1970-tal. Vad får tidsmarkörerna i form av världshändelser och referenser till litteratur, musik, film och så vidare för funktion? Märker vi att värderingarna förändras under den här tiden? De politiska strömningarna under 1960-talet får stort utrymme. Vad har de för roll i berättelsen?
FNL-rörelse, Kennedymord och invasionen av Tjeckoslovakien händer lite i bakgrunden för Lydia, som inte själv är engagerad. Men det blir någon sorts växelverkan mellan händelserna i hennes privatliv och det som händer på världsscenen. Och diskussionerna blir flera, men det är ju också för att hon flyttar till Stockholm och får mer anledning att prata om sånt. 1968-vänstern nedgång illustreras med ett internt slagsmål på en demonstration, strax därefter kommer det stora uppbrottet med Arvid.
3. Hur skildras Stockholm? Vilken bild får vi av stadens centrala delar, som Hamngatan och Sergels Torg? Området kring Johannes kyrka? Södermalm? Kungsholmen? Vilka människor finns i gatubilden? Är staden annorlunda i idag?
Alltså det känns inte igen så mycket, och känns ibland lite kallt. Jag har inte ett så nära förhållande med innerstadsstockholm. Men skulle gärna vilja veta mer om ställen som Konditori Aniara.
4. Persongalleriet i Den allvarsamma leken och För Lydia är i stort sett detsamma, men personernas egenskaper och funktion har i För Lydia bytts ut. Förutom Lydia och Arvid lär vi bland andra känna Lydias väninna, make och dotter. I bakgrunden finns till exempel hennes far och bröder, Arvids familj och några av hans kollegor. Är det möjligt att stå på någons eller någras sida? Väcker några personer mer sympati än andra?
Jag känner ändå med Lydia, och hennes försök att bli lycklig. Hennes dotter Marianne också som hamnar i käm. Och kanske Kaj ändå, i all sin utsatthet.
5. Varför gifter sig Lydia? Hur ser hennes resonemang ut inför, under och efter äktenskapet?
Lydia vill vara trygg. Kanske hade hon helst velat vara det med Arvid, men när det inte känns tillgängligt så har Markus tagit en självklart plats vid hennes sida och utgör ett gott parti, även om hon inte är kär. Hon vill vara en god hustru, men känner sig alltmer inlåst i sitt val – och att hon har en dotter gör det svårare att tänka på att bryta upp. Var livet inte mer än så här, frågade hon sig och anser väl att hon måste försöka ta möjligheten till att leva i frihet också. Efteråt så får Stjärnvik ändå representera något tryggt, något i stil med föräldrahemmet? Samtidigt är Runmarö en metafor för Arvid – den ursprungliga förälskelsen.
6. Ester berättar om en artikel om kärleksmyten, en passion ”som man bara har att underkasta sig – så att man befrias från ansvaret för sina egna handlingar och slipper att själv göra sitt liv meningsfullt”. Är det den myten Lydia har gått på?
Myten är kanske en förlängning av en patriarkal bild av hustrun som bihang till mannen. I tiden som skildras försöker människor utmana detta, men de är ju mer ett samhällssystem än något en enskild individ ”går på” eller ej.
7. Lydia förvirras av att hennes män reagerar så olika på att inte vara hennes enda älskare. Hon konstaterar att otrohet bestraffades förr i tiden, men nu ”fanns det ingen annan dom att hålla sig till än sin egen”. Handlar romanen i förlängningen om att var och en skriver sina egna moraliska lagar?
Kanske är det ett viktigt arbete i varje relation att skriva sina egna regler och uttrycka sina förhållningssätt. Att prata om vad relationen är, och vad man hoppas kan ju vara blottande – men mycket av den smärta som kommer fram i boken i olika förhållanden bygger snarare på att man inte pratar. Lydia är också lite inklämd mellan ett traditionellt 50-talsäktenskap och en oengagerad, innehållslös schablonbild av 70-talets ”fria kärlek”. Hon vill ha engagemang och djup, men är rädd att hamna i en fälla. Hennes strävan efter en bra balans mellan frihet och trygghet är ju något människor kämpar med idag också.
8. Lydia och Ester konstaterar att berättelsen om en kvinnas liv ofta är ”berättelsen om männen i hennes liv”. Hur kommer feministiska idéer till uttryck i För Lydia?
Den rör sig rätt mycket kring emotionellt arbete tänker jag, hur längtan och åtrå bygger upp ett förhållande. Saker som villkor på arbetsplatsen kommer inte med så mycket, men det är ju också en tydlig observation att männen lägger mycket fokus på sitt och överlåter till Lydia att ta hand om förhållandet. Även Kaj, som är hopplöst förälskad, lyckas ju inte göra något bra för relationen med den energin utan avslutar sina dagar efter att kärleken inte besvarats.
9. Lydia skiljer sig och upplever frihet, men också längtan efter närhet och en stabil relation med Arvid. Hon vill inte gifta sig med honom, men önskar ändå att också han var fri. Hur ser Lydias respektive Arvids tankar kring skilsmässa ut?
Arvid är mer bekväm med att vara otrogen, och känner sig ändå rätt tillfreds med tillvaron med Dagmar. För honom kastar man sig in i yrkeslivet, men inte i kärleken. För Lydia är det tvärtom – det vore att göra våld på sig själv att stanna kvar i det alltmer kärlekslösa äktenskapet, även om separationen med dottern känns smärtsam. Det är först när Arvids äktenskap kraschar som Arvid blir intresserad av att lägga mer fokus på Lydia – men då förväntar han sig uppenbarligen att hon borde ha varit en trogen hustru till honom under all den tid han velat och varit otydlig mot henne.
10. Efter ett stormigt händelseförlopp reser Arvid utomlands. Har han tagit avsked för alltid eller har romanen ett öppet slut?
Jag hoppas nog att det är över, att det går för Lydia att släppa detta och ge sig in i något annat förhållande helhjärtat – inte i väntan på Arvid. Vi är inga unika snöflingor, utan det kan finnas många människor att smälta samman med – för Lydia så finns det säkert många som mer förstår hennes personlighet och är genuint intresserade av henne.
submitted by demagoogle to stockholm [link] [comments]


2018.09.26 19:23 CoCoCuK Behöver hjälp med att fråga chans

Jag går i 8:an och är 14 år. Jag skulle absolut inte säga att jag är snygg men jag skulle inte heller säga att jag är ful. Jag är väldigt väldigt kär i en tjej i min klass och jag har varit det i ett tag men jag vet inte hur jag ska fråga chans på henne eftersom att jag är väldigt blyg och har hemsk självkänsla och är väldigt väldigt rädd för vad som skulle hända om jag skulle få ett nej. Tjejen jag är kär i verkar också vara väldigt blyg och tyst. Jag vet inte heller om hon är tillräckligt mogen för att kunna vara ihop med mig för att hon tycker om hur jag är istället för hur jag ser ut. Hur ska jag fråga chans och tror ni det finns en risk att jag skulle kunna bli retad/mobbad för att jag försökte fråga chans på denna tjej? Hon är förresten en av de populära tjejerna.
Jag föredrar seriösa svar. Tack på förhand
submitted by CoCoCuK to sweden [link] [comments]


2018.03.30 01:30 sjuktbradag Bästa dagen!

Jag vill bara dela med mig av hur bra min dag har varit för de som orkar läsa. Först lite bakgrund. Jag har varit deppig som fan en längre tid pga att min sambo sedan ett antal år dumpade mig i somras. Det har gjort att jag har hamnat efter i utbildningen som jag påbörjade strax efter att det tog slut, vilket har spätt på min dåliga mående en hel del. Nu har jag nyligen börjat känna att det är bättre, och jag har tagit igen mycket i skolan och känner att jag nog fixar det trots allt, men jag har inte riktigt mått bra på över ett halvår, antagligen betydligt längre eftersom saker och ting inte var så bra med mitt ex. Jag har också i många år haft problem med social ångest, och att vara kring folk är ofta nåt jag upplever som jobbigt.
Så till min dag. Idag skulle jag åka till min hemstad över påsk. Jag bor ca 3 timmars tågresa därifrån, men eftersom kollektivtrafiken på alla tågen emellan har ett samarbete kan man åka på rabattkort hela vägen. Där jag bor nu kan man dock inte stämpla kortet på tåget, utan måste göra det i en automat på stationen. Detta glömmer jag givetvis, men kommer på det lagom tills att konduktören kommer. Jag förklarar för henne att jag har glömt att stämpla kortet, och hon är hur soft som helst, men förklarar att jag åker på egen risk, för det kan komma kontrollanter. När hon går vidare önskar hon mig glad påsk, och jag kan inte beskriva hur förvånad jag är över hur vänlig hon är. Hade räknat med åtminstone en mindre utskällning. Jag måste fortfarande byta tåg och stämpla kortet, men jag åker i praktiken för halva priset.
Väl framme käkar jag en pizza. På kvällen är jag bjuden hem till en kompis mamma på fest, så efter pizzan är det dags att dra. Det låter kanske inte så vansinnigt kul, men jag har alltid gillat den här kompisens familj, och jag har verkligen sett fram emot det. Hennes morsa är lite övervintrad hippietyp, men inte alls på ett störande sätt. Sjukt rolig och jävligt underhållande, bra på att berätta historier och så där. När jag var tonåring brukade jag och mamman sitta och röka ihop och snacka skit i deras öppna spis när jag var där, så jag har en ganska bra relation med henne också. Om man kan säga att man har en favorit bland sina vänners mammor så är hon min. Festen är löjligt trevlig, och det är blandade åldrar och bara avslappnat folk. Jag blir precis lagom full och känner för en gångs skull inte alls att jag gör bort mig. Min kompis och hennes snubbe drar dock vid tolvtiden, så jag bestämmer mig för att göra detsamma.
När jag kommer till busshållplatsen upptäcker jag att bussen jag skulle ha tagit gick för nån minut sen, och nästa går om en halvtimme. Det går å andra sidan en annan buss som tar mig in till stan, vilket är en liten bit på vägen, och det är roligare att vänta där än i ett villaområde, så jag bestämmer mig för att ta den. Sex minuter kvar. Då kommer jag på att jag har en joint i fickan, så jag röker den vid busshållplatsen. När jag har fimpat kommer bussen precis lagom, och det är bara jag som åker. Sätter mig och lyssnar på musik. Bläddrar igenom spotifylistan och hittar Gillian Welsh, en artist som jag knappt har lyssnat på. Kör på det, blir omedelbart kär. Har lyssnat på henne non-stop sen dess, och nu är det två timmar senare.
Hur som helst, när jag ska hoppa av bussen frågar chauffören om jag ska vidare österut, och det ska jag. Han ska köra till garaget, och min hållplats är tydligen på vägen, så jag sätter mig och snackar med honom. Sjukt trevlig snubbe, och jag slipper vänta en halvtimme i stan. Istället blir det motorvägen hem till mina föräldrar, och jag är hemma snabbare än jag hade varit om jag hade tagit bussen jag tänkt.
Nu vill jag bara tacka de personer som omnämnts. Om nån av er läser det här, konduktören, busschauffören, vem som helst på festen, och särskilt min vän och hennes mamma. Tack för den bästa dagen jag har haft på vad som känns som en evighet!
fl;li: Sjukt bra dag efter alldeles för många dåliga. Tack till alla som medverkade.
submitted by sjuktbradag to sweden [link] [comments]


2017.12.18 11:14 xLucaV Är du en optimist eller pessimist?

1 Allt går bra på Island
Du visste säkert att Island är kontrasternas land med vulkaner och is, heta källor och glaciärer, hästar och fyrhjulsdrivna jeepar. Kanske vet du också att huvudstaden Reykjavik är liten, men ändå trendig som en världsmetropol. Men det finns mycket som gör Island ännu mer exotiskt. Här delar både islänningar och Islandsresenärer med sig av tips och fakta om Island som du kanske inte har hört tidigare.
Gott Nytt År! Islänningar har sena vanor och de gillar att fira och festa. Nyårsaftonen är den vildaste festen på året. Men vid tolvslaget är alla ännu hemma för att kolla in Reykjaviks fenomenala fyrverkeri. Först efter det går folk ut på stan och festen fortsätter hela natten. – Trine, Norge
Jämställdhet och respekt. Island var det första landet i världen som valde en kvinnlig president. Detta skedde redan år 1980. Islänningarna är föregångare även i andra samhällsfrågor. När det isländska parlamentet röstade om homoäktenskap år 2010, blev resultatet 49-0. De första som gifte sig var den dåvarande statsministern Jóhanna Sigurdsdóttir och hennes flickvän, författaren Jonina Leosdottir. – Satu, Finland
Bassänghäng. Det finns många varma källor på Island och därför finns det mysiga utomhusbassänger i varje liten by. Det är billigt att bada i dem och det är där isländska ungdomar brukar träffas och umgås efter skola och studier. Man kan bada utomhus året om, för vattnet är så varmt. – Audur, Island
Världens äldsta burgare. Island drabbades av en svår ekonomisk kris år 2008 vilket ledde till att till och med McDonald’s gick i konkurs på Island! Hjörtur Smarason köpte en hamburgare som han sparade på en hylla i garaget. När han tog fram den några år senare såg den likadan ut! Nu kan du följa med hamburgarens förruttnelseprocess i en livestream på nätet. Ser den fortfarande ätbar ut? – Snaefridur, Island
Varning för släkten! Island har bara drygt 300 000 invånare och därför är många släkt med varandra. För att vara säker på att man inte råkar gå på dejt med en släkting finns det en praktisk app som heter Íslendingaapp. Där kan man snabbt kolla att man inte raggar upp sin kusin. – Gunnar, Island
þetta reddast! Det här ordspråket fångar Island i ett nötskal. Det betyder att allting ordnar sig till slut. Livet kan vara tufft på en liten ö med svårt klimat men trots det har islänningarna utvecklat en förvånansvärt avslappnad mentalitet. När islänningar står inför problem litar de på att allt kommer att gå bra: är det vulkanutbrott, har du tappat ditt pass, har ekonomin kollapsat? Oroa dig inte: þetta reddast. – Christoffer, Sverige
-3:26 Ordlista Tips
2 Optimist eller pessimist?
Är glaset halvtomt eller halvfullt? Svaret på den här klassiska frågan avslöjar om du tänker optimistiskt eller pessimistiskt. Gör det här testet genom att placera in dig på skalan mellan påståendena och fundera på hurdan livssyn du har.
Tillit Optimister litar på människor och tror på att folk är goda innerst inne. Det är lätt för dem att få nya vänner och bekanta. Pessimister kan vara misstänksamma mot nya människor och de är ganska reserverade av sig.
Jag litar på människor Jag är misstänksam mot människor
Inställning till livet Det finns mycket ondska i världen, men det finns mycket godhet också. Optimisten ser det goda i världen och hos sina medmänniskor, men kan ibland vara lite naiv och blåögd. Den pessimistiskt lagda personen fokuserar mer på det negativa. Hen brukar förhålla sig också till goda nyheter med att säga “Ja, ja, men….”
Allt är bra i världen Allt är dåligt i världen
Avundsjuka Optimister är inte avundsjuka på andra. De har förmågan att känna glädje över andras framgångar och tycker att det finns en obegränsad mängd lycka i världen. Pessimister jämför sig ständigt med andra. De är rädda för att det går dåligt för dem om det går bra för andra. De tror inte att lyckan räcker till alla.
Jag är sällan avundsjuk Jag är ofta avundsjuk
Motgång När optimisten råkar ut för motgångar, tänker hen att det snart blir bättre. ”Jag är lite skoltrött, men snart blir det lov och då kan jag vila upp mig”. Om någonting går dåligt för pessimisten, tappar hen hoppet och vill bara lägga av. ”Jag är skoltrött och det kommer säkert att bli värre under vintern”.
Jag har lätt att komma över motgångar Jag har svårt att komma över motgångar
Framgång När optimisten lyckas med något, tänker hen att det beror på hårt arbete, begåvning och andra goda egenskaper. Pessimisten tenderar däremot att tänka att det bara är tur när hen lyckas t.ex. på ett prov.
Framgång beror på skicklighet Framgång beror på tur
De flesta av oss har säkert både optimistens och pessimistens egenskaper. Men hurdana vi verkligen är vet vi först när livet sätter oss på prov. Hur vi hanterar motgångar och stressande situationer påverkas av uppväxt, personlighet och tidigare erfarenheter. Forskning visar att det är mer hälsosamt att vara optimistiskt lagd. Eftersom optimism både är en attityd och ett personlighetsdrag är det lätt att tro att det är en medfödd egenskap. Men ingen panik – enligt forskare kan man lära sig att se positivt på livet.
-3:29 Ordlista Tips
FOKUS syn på livet
elämänkatsomus en livsåskådning, -en, -ar, -arna 2; Vad har du för livsåskådning?
en livsuppfattning, -en, -ar, -arna 2
näkemys jstak en syn, -en, -er, -erna 3 på ngt Vad har du för syn på livet? olla jtak mieltä tyck/a, -er, -te, -t II Vad tycker du är meningen med livet? olla jtak mieltä an/se, -ser, -såg, -sett IV Vad anser du om ateism? uskoa jhk tro, -r, -dde, -tt III på ngt [tru:] Tror du på Gud? usko tro, -n [tru:] Är din tro viktig för dig? uskonto en religion, -en, -er, -erna 3 [reli(j)u:n] Vad betyder religion för dig? Världsreligionerna
kristinusko kristendom, -en [kristendum] kristitty en kristen, (de) kristna islam islam (tpm) muslimi en muslim, -en, -er, -erna 3 hindulaisuus hinduism, -en hindu en hindu, -n, -er, -erna 3 buddhalaisuus buddhism, -en buddhalainen en buddhist, -en, -er, -erna 3 juutalaisuus judendom, -en [jʉ:dendum] juutalainen en jud/e, -en, -ar, -arna 2
Andra substantiv
agnostikko en agnostiker, -n, -, -na 5 arvo, arvostus en värdering, -en, -ar, -arna 2; ett värde, -t, -n, -na 4 asenne jhk en attityd, -en, -er, -erna 3 till ngt; en inställning, -en, -ar, -arna 2 till ngt ateismi ateism, -en ateisti en ateist, -en, -er, -erna 3 elämänfilosofia en livsfilosofi, -n, -er, -erna 3 elämänkysymys en livsfråg/a, -an, -or, -ona 1 elämänohje en levnadsreg/el, -eln, -ler, -lerna 3 elämän tarkoitus meningen med livet etiikka etik, -en hyvä (asia) det goda [gu:da] jumala en gud, -en, -ar, -arna 2 [gʉ:d] jumalanpalvelus en gudstjänst, -en , -er, -erna 3 [gʉdstʃenst] / [gʉdsçenst] kasvissyöjä en vegetarian, -en, -er, -erna 3 kirkko en kyrk/a, -an, -or, -orna 1 [tʃyrka] / [çyrka] käsitys jstak en uppfattning, -en, -ar, -arna 2 om ngt maailmankuva en världsbild, -en, -er, -erna 3 [vä:rds-] mielipide jstak en åsikt, -en, -er, -erna 3 om ngt moraali moral, -en olemassaolo tillvaro, -n [tilva:ru] omatunto ett samvete, -t paha (asia) det onda [unda] pahuus ondska, -n [un(d)ska] periaate en princip, -en, -er, -erna 3 rippikoulu en skriftskol/a, -an, -or, -orna 1 [-sku:la] (sr); konfirmationsundervisning, -en (rr) [konfirma(t)ʃu:ns-] rukous en bön, -en, -er, -erna 3 seurakunta en församling, -en, -ar, -arna 2 skeptikko en skeptiker, -n, -, -na 5 taikausko en vidskepelse, -n [vi:dʃe:pelse] tiede vetenskap, -en usko kohtaloon en ödestro, -n [-tru:] uskonnonvapaus religionsfrihet, -en [reli(j)u:ns-] vakaumus en övertygelse, -n, -r, -rna 3 vegaani en vegan, -en, -er, -erna 3 veganism veganism, -en
Verb
arvostaa uppskatt/a, -ar, -ade, -at I epäillä jtak tvivl/a, -ar, -ade, -at I på ngt erota kirkosta gå IV ur kyrkan [tʃyrkan] / [çyrkan] harjoittaa uskontoaan utöva I sin religion [reli(j)u:n] hyväksyä acceptea, -ar, -ade, -at I [aksepte:ra]; godkän/na, -ner, -de, -t II [gu:dtʃenna] / [gu:dçenna] kuulua kirkkoon höra II till kyrkan kyseenalaistaa ifråga/sätta, -sätter, -satte, -satt IV käydä kirkossa gå IV i kyrkan päästä ripille bli IV konfirmead, -at, -ade rukoilla (Jumalaa) be, ber, bad, bett IV (till Gud) suhtautua jhk föhålla, -håller, -höll, hållit IV sig till ngt tulla uskoon bli IV troende (tpm); bli frälst, -, -a
Adjektiv
avarakatseinen vidsynt, -, -a [vi:dsy:nt] ei-uskovainen icke-troende (tpm) [ikketru:ende] ei-uskonnollinen icke-religiös, -t, -a [ikkereliʃö:s] epävarma jstak o/säker, -säkert, -säkra på ngt [u:se:kär] hengellinen andlig, -t, -a kirkollinen kyrklig, -t, -a [tʃyrklig] / [çyrklig] maallistunut sekularisead, -at, -ade merkityksellinen meningsfull, -t, -a merkityksetön meningslös, -t, a moraalinen moralisk, -t, -a pyhä helig, -t, -a skeptinen skeptisk, -t, -a taikauskoinen vidskeplig, -t, -a [vi:dʃe:plig] tieteellinen vetenskaplig, -t, -a uskonnollinen religiös, -t, -a [reliʃö:s] uskovainen troende (tpm) [tru:ende] varma jstak säker, säkert, säkra på ngt yliluonnollinen övernaturlig, -t, -a

submitted by xLucaV to sweden [link] [comments]


2017.08.10 22:36 hjalp_sweddit [Seriöst] Jag har en kompis som har ett självskadebeteende, vad ska jag göra?

Hej Sweddit!
Det känns riktigt tungt att skriva detta, och som titeln säger, har jag ett ganska stort problem. Därför undrar jag, om någon av er har suttit i en liknande sits eller bara har en tanke som kan vara till hjälp.
Bakgrund:
Min kompis har under en tid lidit av depression p.g.a. otrohetsaffärer. Strax efter att han gjorde slut med en otrogen tjej, introducerades han till alkohol, fastnade för det, och började festa. Han började festa rejält. Till en början var det "bara" vodka, som konsumerades i allt större mängder i takt med att festandet fortskred. Att han sedan blev olyckligt kär två gånger efter det, spädde bara på depressionen. I kombination med supandet, började han feströka och höll på att prova weed, innan han blev stoppad av en annan vän. Vissa kanske tycker att festande är en naturlig del av ungdomen, men saken är den att han personlighetsmässigt inte är en som uppskattar fester. Tvärtom, innan han gjorde slut med sin tjej talade han starkt emot alkohol, och effekten av rökande behövde man inte ens diskutera med honom, då han var fullt medveten om vad rökning leder till. Och faktum är, att han varken får dricka eller röka lagligt.
Och det som får mig att skriva, är att han nyligen på en fest erkände att han skiter i om det skadar honom, då han planerar att leva i bara några år till. Han har även visat att han skurit sig själv i armen.
Jag har försökt prata med honom, men han förnekar sin psykiska ohälsa när han är nykter, och skämtar bort det (för er som har missat det har det på senare tid blivit vanligare att skämta om självmord och dylikt) . Det är som en fasad, och så fort festandet är igång får jag meddelanden om hur dåligt han egentligen mår.
Jag vet inte hur jag ska ta mig till, och känner mig väldigt frustrerad över min oförmåga att kunna hjälpa honom.
Så Sweddit, har ni några råd?
TL;DR: Snälla, läs hela texten, det går inte att förstå annars.
submitted by hjalp_sweddit to sweden [link] [comments]


2017.07.24 10:08 pulverapa Sweddit-karaktärer i Game of Thrones

Så, vem är vem? Vilka karaktärsdrag kan man hitta hos vissa?
Ailure
Petyr Baelish
Är gärna tjänare till en stark man, men har en dold agenda.
BA
Ygritte
Är kär i en stark man, men ändå självständig och dödlig.
DesertFox
Daenerys Targaryen
En människa som inte går att lita på, men fasansfullt stark och tvingar sina fiender till knäböjning.
FruktFluga
Samwell Tarly
Ganska passiv roll. Tar inte en aktiv roll i världspolitiken utan kommer hellre med tips och råd. Kan vara lojal mot vem som helst. En genomgod person.
Imperion
Sandor Clegane
Jättestor och jätteläskig. Bara lojal mot sig själv, tvekar inte att utnyttja andra för sin egen vinning.
LiftarGuiden
Ramsay Bolton
Tänker bara på sig själv. Drar sig inte för att ta till de mest extrema metoder för att uppnå sina mål. Utnyttjar andra människor. En farlig fiende.
NeoShero
Stannis Baratheon
Ambitiös, men dömd att misslyckas. Drar sig inte för att döda oskyldiga försvarslösa nationer.
NotTrulyEvil
Ned Stark
Hård men rättvis. Kan vara lite för godtrogen och det kan slå tillbaka.
Plz
Bronn
Bryr sig inte ett smack om någon. Bara kör. Ser helst att världen brinner. Lojalitet kan vi kasta ut ur fönstret direkt.
pulverapa
Olenna Tyrell
Väldigt kalkylerande och ambitiös. Drivs av rent hat mot andra karaktärer, kan ibland ha svårt att dölja detta faktum. Ofta bara bitter. En farlig fiende dock som inte skall underskattas. Ser bara till sitt eget bästa.
SaltHallon
Robert Baratheon
Stor och stark, men hittar alltid en väg att dö.
StabShot
Theon Greyjoy
Blir utnyttjad och vill egentligen inte vara en del av allt det onda. Tar inga onödiga risker. Ibland ryter han till, men det blir i slutändan bara ett litet pip. Skaffa lite balls! ;)
SilverLi
Jamie Lannister
Ambitiös, kalkylerande och realist. En formidabel fiende, känd för att kunna döda.
StefanStenStark
Cersei Lannister
Det svänger snabbt. En dagen är han nere för räkning, andra dagen återuppstånden. Ambitiös. Styr med järnhand. Många vill nog se Stefan naken.
Stiimp
Joffrey Baratheon
En kejsare only in name. Det är egentligen någon annan som styr och ställer. Skall dock inte underskattas.
Taz7777
The Night King
Framkallar en känsla av obehag. Måste stoppas. Har blivit hållen i schack fram tills nu. Löper snart amok. En mycket, mycket farlig man.
truffle
Oberyn Martell
Mycket snack och liten verkstad. Som en orm. Blir i slutändan brutalt mördad av någon starkare.
TooGoodLooking
Brienne of Tarth
En nobel, vis man. En man vid sitt ord. Är stor och läskig, farlig för fienden, men innerst inne mjuk och harmlös.
Tord Yvel
Melisandre
Häxmästare. Häxkonster.
submitted by pulverapa to SwedditUniversalis [link] [comments]


2016.10.14 08:34 Isterpuck LunarsTF2orm-fredag *fnizz*

Veckans sponsorvideo - Behind the Scenes Edition
För att se resten av veckans text som inte är skamlöst copy-pejstad så måste du vara Swedditstorm Pro-medlem
För att bli Pro-medlem, SMS:a "Pro [ditt användarnamn] till 725 25
Om du till exempel bokstavligen är Hitler så SMS:ar du "Pro Norci" till 725 25
Det kostar 25 kr + ev. trafikavgift + trängselskatt + moms
Mumbleserver:
mumble://mu.rovanion.se
TF2-server:
steam://connect/tf.rovanion.se/critmarie
Som vanligt är lösenordet "critmarie" och tiden är 19:00 (det gör inget om man är tidig, eller sen, eller lagom)
FFFF (Förbannat Frekvent Frågade Frågor)
F: Vad är TF2?
S: TF2 är ett FPS (First Person Shooter, FörstaPersonsSkottare) som är gratis på Steam. Man spränger folk i bitar som far åt helvete och så får man hattar.
F: Vad är Mumble?
S: Det är ett röstchatprogram, även kallat TMToIP-program(Taskig MikrofonTeknik over IP), som t. ex. Ventrilo eller Teamspeak, där svordomar, förolämpningar, glada tillrop,
konstiga politiska åsikter och smaklösa skämt står som spön i backen.
F: Måste man vara med på Mumble för att få spela?
S: Nej, det måste man inte. Man har dock roligare om man är med på Mumble, även om man inte har någon mikrofon (eller dålig mikrofonteknik som Isterpenis.)
F: Hur länge håller det på?
S: Tills det slutar. Man måste ju komma ihåg att allt är relativt (förutom Jesus hastighet i vakuum.)
F: Är TF2 svårt?
S: Nej, det är så lätt att t.o.m. jag kan spela det.
F: Kommer du ihåg mig än?
S: Tänker du också på mig iblaaaaand?
F: Hur spelar man pyro?
S: Håll inne W, om du ser en fiende, håll nere vänster musknapp tills han slutat sprattla.
F: Varför använder ni Mumble? Använd Discord istället, det är ju mycket mer trendigt, swag, rad, phresh samt bodacious.
S: För att rovanion bokstavligen är Hitler och hatar frihet, skoj, glädje, kärlek och alla andra saker som inte har öppen källkod.
F: Varför inte spela Overwatch istället?
S: För att vi hatar att ha kul och vill stöta bort nytänkande individer från den klump med tragisk sörja som är TF2-fredag.
F: Värsta känslan?
S: Folk som spelar blockflöjt i Mumble
F: Bästa känslan?
S: När folk inte har dålig mikrofonteknik (lol, fet chans)
F: Din första tanke när du vaknar?
S: fakustefn
F: Vilken ringsignal har du på din mobiltelefon?
S: Lasse Holm - Canneloni Macaroni
F: Har du någonsin varit kär?
S: Lol
F: Vad har du på väggarna i ditt sovrum?
S: Akustikplattor, för bästa möjliga ljud i Mumble
F: Vad har du under sängen?
S: Bevismaterial
F: Ser på?
S: Nej, jag är ingen cuck, till skillnad från Paragonic.
F: Lyssnar på?
S: Meshuggah och Lasse Holm, inget annat.
F: Skriv nått smart!
S: fakustefn
F: Om du fick träffa vem du ville död eller levande, vem?
S: Stefn, mellan ögonen, med ett gevär.
F: Vad stod det i ditt senaste mottagna SMS?
S: Isterpuck, att skriva Lunarstorms 20 frågor i TF2-fredagsposten låter som en urusel idé!
F: Vad vill du bli när du blir stor?
S: Störst, som Allah.
F: Hur skulle dina vänner beskriva dig?
S: ... vänner?
F: Vilket är ditt lyckligaste ögonblick?
S: När jag äntligen dör #meirl
F: Vad skulle du vilja bli världsmästare i?
S: Melodifestivalen
F: Vilken kroppsdel klarar du dig utan?
S: Öronen, så jag slipper höra folk med dålig mikrofonteknik och blockflöjtsspelande på Mumble
F: Vilken superhjältekraft vill du ha?
S: Röntgenlukt
F: Vad är du beroende av?
S: Mjölk, ångest och meth.
F: Vad skulle du ta med dig till en öde ö?
S: Likgiltighet.
submitted by Isterpuck to sweden [link] [comments]


2016.06.14 17:38 Kompisproblem Bröt kontakten med bästa vän, mår skit utav det, försökte ta livet av mig imorse. Vad ska jag göra?

Jag vet att det är dumt att skriva om detta här, men jag känner mest att jag behöver ventilera mig. Ni som vill, känn er fria att ge mig råd.
MIN situation, ska skriva så kort jag kan: (Jag kallar tjejen för Lilly nu)
Jag och Lilly började i samma klass i ettan på gymnasiet. Först pratade vi inte så mycket, men jag började få kontakt med henne genom en kompis. Lilly hade då även en pojkvän, så jag hade inga känslor för henne.
Efter ungefär ett halvår så började vi prata oerhört mycket, varje dag om man ska vara ärlig. Vi skrev hela tiden, om allt möjligt. Lilly och jag började att bli riktigt bra vänner.
Tillslut tog det slut mellan Lilly och hennes pojkvän, och det var efter detta som hon och jag kom ännu närmare varandra. Vi skrev fortfarande varje dag, men nu började vi också ringa varandra varje dag, och prata i timmar. Varje dag. Tillslut började vi att träffas, och vi umgicks minst varje vecka. Det var nu dom saker började gå ner.
För varje gång jag träffade henne, så fick jag starkare känslor för henne. Tillslut hade jag så starka känslor, att jag inte kunde vara tyst om det. Så jag berättade hur jag kände, och naturligtvis så sa hon att hon inte kände likadant. Istället sa hon det klassiska "du betyder oerhört mycket för mig, men..." Jag tog det ganska hårt, men jag behöll kontakten med Lilly.
Efter detta, så kom vi ännu närmare varandra, trots att jag hade erkännt min attraktion till henne. Dock hade jag fortfarande känslor för henne.
Några månader efter det, så träffade Lilly en kille. Hon och han kom varandra väldigt nära. Jag blev naturligtvis svartsjuk, och det gjorde extremt ont av att bara tänka på hennes nya snubbe. Tillslut fick jag nog av den ständiga smärtan, så jag berättade att jag fortfarande hade känslor för henne, och att det är nog bäst att vi bryter kontakten. Lilly ville inte alls bryta kontakten, och ännu en "du betyder mycket för mig" berättelse kom fram ur henne. Så jag "stannade" kvar, trots att det gjorde så ont. Hon var i princip min bästavän i det här stadiet.
Tillslut så bröts det mellan Lilly och den nya snubben med, då han var muslim, och tydligen var det förbjudet att vara tillsammans någon annan än en muslim (tydligen). Detta blev en stor lättnad för mig.
Det gick ytterligare några månader och nu var vi verkligen bästavänner. Vi skrev och snackade fortfarande varje dag. Vi träffades minst 2-3 gånger i veckan nu. Problemet var att jag hade fortfarande känslor för henne, men Lilly kände fortfarande inget. Jag visste hela tiden att det var en dålig idé att hålla kontakten med henne, då jag blev avundsjuk så fort hon pratade om andra killar, eller när någon kille började prata med henne. Det blev så långt, att jag började ogilla mina killkompisar bara för att de pratade med henne. Jag mådde riktigt illa.
Det är viktigt att poängtera att under högstadiet mådde jag väldigt dåligt, kanske inte deprimerad, men väldigt dåligt av diverse saker som jag inte tänker ta upp nu. När jag var 14 te.x. försökte jag att hänga mig själv. Allt blev bättre dock under gymnasiet.
Denna självmords känsla började dock komma tillbaka, då känslorna för henne tog kål på mig. Så några dagar innan nyår fick jag nog igen. Men denna gång så bröt jag kontakten med henne, och tog bort henne från bl.a. Snapchat och Facebook. Det kändes bättre, men nu blev jag väldigt ensam (har inte så många vänner). Det gick några dagar, tillslut ringde hon mig och frågade vafan jag höll på med. Jag berättade att jag fortfarande mådde skit, och att jag fortfarande hade känslor för henne. Vi pratade ett tag, och det slutade med att hon sa "det kommer inte lösa sig bara för att du tar bort mig." Men jag tog bort henne ändå.
Det gick sex dagar, sen klarade jag inte det heller. Så vi återupptog kontakten igen... Efter detta kom vi ännu närmare, lika så mina känslor blev starkare för henne. Så vi fortsatte att vara vänner. Jag mådde dåligt, men visste att jag skulle må lika dåligt utan henne.
Det gick en stund, och jag träffade en annan tjej, som var helt underbar (kallar henne Elin). Mina känslor för Lilly försvann! Jag berättade detta för Lilly, så hon visste att känslorna för henne var borta. Elin och jag började dejta, det kändes riktigt bra. Dock så tog detta slut fort, Elin slutade skriva, och jag blev krossad.
Det gick ett tag, men, sakta men säkert kom mina känslor tillbaka för Lilly, och känslorna blev starkare ju mer jag träffade henne. Tillslut, var jag i samma sits som innan. Jag mådde skit igen, men vi träffades ändå.
För två dagar sedan ringde jag henne, och sa att jag klarar verkligen inte mer, och sa att vi måste bryta kontakten, för jag hade känslor för henne. Hon skrattade mest bort det, eftersom hon inte tog det seriöst längre. Efter ett tag så beslöt vi oss för att ta en paus. Jag sa, att jag skulle skriva med henne om någon månad igen, vilket hon gick med på.
Dagen efter, kände jag mig extremt dålig, aldrig känt mig så dålig, jag tänkte på henne hela dagen, och jag började få tillbaka självmordstankarna. I morse, fick jag nog av allt. Jag tänkte ta livet av mig igen, så jag gick ut till en plats i skogen där jag och en kompis hade ett vindskydd. Jag tog repet som vi hade använt till vindskyddet, och knöt fast den i en gren på ett träd. Jag försökte hänga mig. Jag hängde i cirka 3-4 sekunder säkert, sen knäcktes grenen och jag ramlade på marken. Jag försökte igen. Men denna gång hängde jag repet mycket lägre, på en tjock gren. Sen drog jag repet runt halsen, och satte mig. Repet tog emot halsen, och jag fick inte luft. Jag kunde ställa mig upp, men tvingade mig att sitta kvar. Jag satt i cirka 7-8 sekunder, sen började det bli suddigt. Jag fick total panik och kunde knappt ställa mig upp, men lyckades att få en fot fast i marken så att jag kunde ställa mig upp.
Jag har lovat mig själv att inte göra om detta (får se hur bra det håller), men jag mår fortfarande dåligt. Ingen vet om att jag försökte ta livet av mig.
Tldr: kär i min bästa vän som inte känner detsamma. Försökte bryta kontakten, men försökte ta livet av mig imorse.
MIN FRÅGA: Vad ska jag göra? Ska jag ta upp kontakten med henne igen, eller försöka bryta kontakten helt och hållet?
Tack för att du tog din tid, förlåt för grammatiken, skriver från en mobil och är upprörd.
submitted by Kompisproblem to sweden [link] [comments]


Kan man kyssas eller ha sex utan att vara kär? TECKEN PÅ ATT DU ÄR KÄR - YouTube Fernandoz - Det Är Lätt Att Bli Kär Jag tror jag är lite kär i dig - YouTube Kan man vara kär i flera? YouTube

Därför blir du kär i en viss person MåBra

  1. Kan man kyssas eller ha sex utan att vara kär?
  2. TECKEN PÅ ATT DU ÄR KÄR - YouTube
  3. Fernandoz - Det Är Lätt Att Bli Kär
  4. Jag tror jag är lite kär i dig - YouTube
  5. Kan man vara kär i flera?
  6. YouTube

Det Är Lätt Att Bli Kär I Nån Som Dig, Tomas Fantz - Duration: 2:59. Tomas Fantz 2,005 views. 2:59. Language: English Location: United States Restricted Mode: Off ... Enjoy the videos and music you love, upload original content, and share it all with friends, family, and the world on YouTube. 'Hej 1000 modiga frågor. Jag undrar om man kan kyssas eller ha sex med någon utan att man är kär i den personen? / 12-årig kille' Vår expert Hans Olsson, sexualupplysare på RFSU, svarar ... 'Jag tror bara vi är sexuella djur... Sprida våra gener.' Om Tänk till Ungas berättelser om vad som är viktigt. Tänk till finns i sociala medier och producer... Jag tror jag är lite kär i dig är en film om grooming. Filmen handlar om Nadja, en helt vanlig tonårstjej. I filmen träffar hon en kille på nätet, först flör... I den här videon delar jag med mig av vetenskapliga tecken på att du är kär! Prenumerera för att inte missa fler videor om kärlek, roliga challenges mm! ♡ In...